Deltagarna har i små grupper samlat svampar. I det före detta herrgårdsstallet i Gysinge har det vuxit fram en imponerande utställning av hundratals svampar märkta med uppgifter om landskapet och lokalen där de plockades och närmiljön, exempelvis om svampen vuxit intill ett träd. Ibland leder svampveckan till fynd av utrotningshotade arter och att platsen därför rekommenderas till naturreservat.
– Svampar och träd samarbetar genom att ge varandra nödvändiga näringsämnen. Utan svampar inga träd, säger Erik Sundström, 77, svampexpert från Sandviken som på söndagsförmiddagen anförde en grupp på sju personer vid Sevedskvarn där det växer, tall, gran ek, al, asp och hassel.
Torkan under sommaren och hösten har inverkat ogynnsamt på kantarellerna och på Karl Johan. För tillfället finns det däremot gott om soppar och kremlor och riskor. Men det är bäst att plocka dem med försiktighet och är man det minsta osäker - avstå att ta med den svampen hem.
– Det finns en bra regel som säger att man inte skall äta vita svampar med vita skivor under hatten eller bruna svampar med bruna skivor, säger Anders Aronsson från Göteborg som i många år deltagit i svampveckan.
Hela tiden hittar deltagarna i gruppen svampar som examineras. En kilometer tar närmare två timmar att gå. Erik Sundström berättar att han för tre år sedan fann en rödgul taggsvamp vid Sevedskvarn, då det enda kända fyndet i Sverige. Efter att stort antal soppar, riskor, skivlingar, kremlor och en och annan ticka inträffar det otroliga att Erik Sundströms sonson, Carl Sundström, 15, hittar en rödgul taggsvamp på nästan på samma plats i nationalparken.
– Calles fynd i dag skall också rapporteras, säger Erik Sundström sedan han tagit sig en noggrann titt i luppen.
Svampkännare smakar, luktar, bryter, trycker och rispar i svamparna för att komma underfund med vilken man har att göra med. Riskor vätskar om den rispas, kremlor knäpper om man bryter foten på den. Sopparna känns igen på att de är gulfärgade inuti foten.
Toppslätskivlingen är en liten svamp, uppifrån nästan genomskinlig, som man gör bäst i att lämna ifred. Den innehåller ett centralstimulerande medel, psilocybin. Erik Sundström säger att han med egna ögon sett toppslätskivlingens effekt på en get en gång som ätit av den:
– Man dör nog inte, men den är sannerligen inte att leka med.