I Tärnsjö skapas historierna

Allt från existentiella funderingar till spännande släkthistorier hamnar på pränt. Planen för deltagarna i skrivarcirkeln är att ge ut en bok.

Gemensamt för skrivargänget i Tärnsjö är nyfikenhet och skrivklåda. Planen är att ge ut en bok.

Gemensamt för skrivargänget i Tärnsjö är nyfikenhet och skrivklåda. Planen är att ge ut en bok.

Foto: Johan Eriksson

Heby2014-12-17 13:16

– Texterna har både bekräftat min bild av pappa och gjort att jag lärt känna honom ännu bättre. Det känns fint, säger Solveig Algander från Huddunge.

– Skrivarlusten har jag gått och burit på under många år och är svår att beskriva, det handlar nog både om nyfikenhet och om skrivklåda, säger Uppsalabon Carola Wachtmeister.

Kommentarerna kommer från två av deltagarna i skrivarcirkeln som sedan i våras träffas varannan vecka i Tärnsjö. Jag befinner mig runt ett stort ovalt bord i ortens bibliotek där också resten av gänget är samlat. Tonen är hjärtlig och inbjudande och att de brinner för skrivande går inte att ta miste på.

– Vi fick snabbt ett tiotal intresserade som hörde av sig när vi annonserade efter nyår, berättar bibliotekarie Gun Johansson som tillägger att cirkeln är ett samarbete mellan Tärnsjö bibliotek och Nykterhetens bildningsverksamhet.

I mars hölls en första träff och efter några veckor hade en grupp på sammanlagt sju personer vuxit fram som sedan dess troget träffats i biblioteket.

– Träffarna handlar mest om läsning av varandras texter och diskussioner om dem, huvuddelen av skrivandet gör deltagarna hemma i sin egen kammare, berättar cirkelledaren Yvonne Busk från Västerås som från början bar på idén att cirkeln skulle syssla med en kombination av skrivande och släktforskning, just för att hitta historier att skriva.

– Men när vi väl kom igång visade det sig att de flesta redan hade skrividéer att börja spinna på, även om flera också bedriver en del släktforskning för att finna fakta till sina berättelser, fortsätter Yvonne Busk.

En rundfrågning visar att historiska berättelser med verklighetsanknytning är det vanligaste upplägget. Inga-Lill Runerås från Lilla Runhällen fick uppdraget av sin dotter att dokumentera om släkten, och nu håller hon på att förfina det materialet. Arbetet har inneburit en spännande tidsresa som tagit henne över atlanten.

– Jag har bland annat skrivit om min farfar som vid 17 års ålder emigrerade till Nordamerika där han både hann med att gräva guld i Alaska och att vara pälsjägare i Kanada innan han reste tillbaka till fäderneslandet igen och gifte sig. Sen emigrerade han och farmor till Amerika tillsammans innan familjen efter många år slog sig ner i Sverige för gott igen, berättar hon.

Gunnel Ågren från Huddunge skriver om sin mammas uppväxt i Småland under 20- och 30-talet i sjukhusområdet Sankta Gertrud i Västervik där Gunnels morfar jobbade.

– Han jobbade som vårdare på ett sinnessjukhus, och det var en väldigt speciell uppväxtmiljö där mamma fick lära känna många människoöden av olika slag, berättar hon.

För Tärnsjöbon Curt Holzinger har skrivandet blivit en sorts summering av sitt eget liv. Den fiktiva historien han skriver beskriver han själv som både reflekterande och funderande. Och han skriver främst för sin egen skull.

– I min ålder är det nog rätt vanligt att man börjar fundera över livet. Jag letar i minnen, blickar tillbaka, försöker se världen utifrån min horisont och låter alltsammans bli till en text. Vad slutresultatet blir vet jag nog knappt själv ännu, berättar han leende.

Det där med att låta skrivandet gå sina egna vägar har också Sven-Erik Martinell, från Skärsjö i Tärnsjö, erfarenhet av.

– Man vet aldrig riktigt var man hamnar när man väl kommit igång med skrivandet. Ibland gäller det bara att låta det rinna på, och det är spännande, säger han.

Tillbaka till Solveig Algander och textmaterialet som hennes pappa lämnade efter sig. Selmer Bengtsson var missionskyrkopastor under många år och det var sedan han gick bort 2008 som Solveig började fördjupa sig i hans brev, dagböcker och andra texter.

– Mitt skrivande nu handlar om att försöka sammanfatta materialet, det känns det fint och rätt att på det sättet bevara både pappas minne och hans texter, säger hon.

Cirkelträffarna handlar alltså mycket om att diskutera varandras texter och att ge respons.

– Jag tycker vi är duktiga på det i det här gänget. Vi trivs ihop och har en hjärtlig stämning när vi träffas, då är det också lätt att både ge beröm och att ge konstruktiv kritik, säger Jakob Martinell, från Råsbo utanför Tärnsjö, och får medhåll från bordsgrannarna.

Vad ska då bli av alla spännande historier?

– Planer finns att ge ut en bok med ett axplock av texterna, men det är ännu så länge på planeringsstadiet, säger Yvonne Busk.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!