Ängsholmens gårdsmejeri i Harbo ligger nära sjön Tämnaren. På bilden skymtar en av vallhundarna och lite längre bort betesmarken.
Ängsholmens mejeri och gårdsbutik är lantligt beläget en bit utanför Harbo tätort och startade 2012 som ett familjeföretag.
I dag är det dottern Linda Elvingson som gör ost. Vid uppstarten var hennes föräldrar bland de första att ta vattenbufflar till Sverige för att producera buffelmozzarella. Då hade den italienska osten ökat i popularitet.
Vattenbufflar som betar i anslutning till Ängholmens gårdsmejeri i Harbo.
– Osten ska ätas färsk så vi ville ta den närmare konsumenten. Vattenbufflar trivs i svenskt klimat och är mycket tåliga djur, säger pappa Pontus Elvingson.
Pontus Elvingsson med vattenbufflarna som ger buffelmjölk.
Han sköter fortfarande vattenbufflarna som betar på ängen runt gården och mamma Eva tar hand ekonomi och bokföring. Linda Elvingsons make Jonas, som är yrkesmilitär, är ibland sidekick. De senaste två åren har mejeriet även tagit in hjälp i form av timanställda.
Inne i mejeriet doftar det syrligt och sött. Buffelmozzarellan kräver en hel del förberedelser så under två till tre dagar har buffelmjölk samlats i en kyltank. Tredje dagen tillsätts bakteriekultur och löpe, som är ett enzym, till mjölken.
Linda Elvingson är även initiativtagarna till Tämnarrundan.
"Du behöver inte åka till Österlen för att hitta gårdsbutiker. Runt Tämnaren finns det flera butiker som är värda ett besök", säger hon.
Tämnarerundan arrangeras två gånger per år. Då har olika företag, producenter och verksamheter runt Tämnaren öppet med olika aktiviteter och försäljning.
"Jag har fler besök under den här dagen än under kommunens Fest i Heby", konstaterar hon.
– Det är lite kemigrejer och så väntan, säger Linda Elvingson och fortsätter:
– Vi är som italienarna, lång siesta mitt på dagen och sen middag.
Hon har lärt sig utnyttja tiden. Under dagens tre timmars lunchrast hemma har hon målat lister, grillat och umgåtts med familjen.
Det tar sju timmar för mjölken att bli till en ostmassa och vassle som är vätskan i mjölken. Den silas bort med ett durkslag. Ostmassan som ser nu ut som stora kesobitar läggs upp på ett arbetsbord. I rumstemperatur smälter bitarna ihop.
I maskinen som används specifikt för mozzarella blandas ostmassan med hetvatten för att ge den unika strukturen och sträcka massan samtidigt som den pastöriseras.
Ostmassan åker vidare till valsen för att forma mozzarellan till bollar.
Därefter passerar mozzarellan valsen med runda formar som ger mozzarellan sin karaktäristiska bollform. Bollarna som landar vattenbad ska därefter läggas i fermenterad och pastöriserad vassle och salt. Mozzarellans yta behandlas vilket ger sälta till smaken. Slutligen paketeras osten.
I början tänkte Linda Elvingson inte så mycket på att göra ost kan vara rätt bullrigt och slamrigt. Numera har hon hörselkåpor med inbyggd funktion för att lyssna på appar och svara i telefon bland annat. "Ja, det är en välsignelse. Det blir en del sträcklyssning. Just nu på skräckpoddar", säger hon.
Linda Elvingson har många järn i elden. Hon är utbildad agronom och gästföreläser ibland på SLU om erfarenheter som agronom och att forma ett företag på landsbygden.
Erfarenheterna från att ha byggt upp ett mejeri för buffelmozzarella från start har även väckt intresse internationellt. Hon har hållit kurser i flera länder bland annat Norge, Nederländerna och England, men även hemma i Sverige.
Mozzarellabollar valsas ut i runda formar.
– I Italien är det många som ärvt sin verksamhet och har de inte stött på alla utmaningar som vi har gjort med att starta från början. Det krävdes en hel del investeringar att bygga lokal och köpa in alla maskiner, men även utmaningar som vi fått lösa allt eftersom. Fram till 2018 gjorde vi osten för hand, säger hon.
Maskinen som gör mozzarella får ostmassa över och av det görs en ost som heter provola som formas till enkilosostar som ser ut som korvar. De saltas och torkas. Enligt Linda Elvingson så är det gott till pizzor.
Hon är noga med att inte tillverka mer ost än vad som blir sålt.
– Det är en del av att vara hållbar och hushålla med naturens resurser. Jag gillar det här och känslan att jag gjort något konkret som den här buffelmozzarellan i dag, säger hon.
Hon tar alltid ett smakprov och tycker osten smakar godare med åren.
– Jag blir ju bättre på det jag gör varje gång. Men jag blir också mer och mer kräsen, jag kan inte äta mozzarella om den inte är färsk.
Mejeriet producerar också andra ostar som den brieliknande osten Ragnar, en röd kittost med namnet Sven, Silver, en grönmögelost, färskosten Gårdsost men även mozzarella från komjölk. De första är döpta efter sönerna Ragnar, 4, och Sven 12.
"Mögelosten är en långdistansare. Den tar längst tid att göra, upp till fem månader. Första gången tog jag för lite salt. Det var inte kul att komma på det efter att ha vänt på ostarna i fem månader för jämn marmorering av grönmöglet", säger hon.