En liten glimt av hur Frida Westerlunds vardag ser ut fick jag redan vid bokningen av intervjun.
– På onsdag…? Det går kanske bra som det ser ut nu… men jag kan också sitta på ett flyg då… På måndag… nja… då är jag nog i New York, men jag är inte helt säker...
Att den hästtokiga lantbrukardottern från lilla byn Gällarbo i Östervåla skulle hamna i modellvärlden var inget hon själv hade räknat med. Hon var ju inställd på en framtid i stall och på hästtävlingar. Men det var ändå hästsporten som bokstavligen öppnade dörren till den fashionabla modellvärlden för Frida Westerlund. Det hände när hon besökte Stockholm Horse Show i Globen 2010 i sällskap med sin mamma.
– När folk från en modellagentur sökte upp mig i vimlet och sa att de var intresserade av mig som fotomodell skrattade jag och frågade om de skämtade. När de kom tillbaka för tredje gången tog jag dem på allvar och började fundera över saken, berättar Frida.
Med ett något skeptiskt föräldrapar i släptåg reste hon några dagar senare till Stockholm och agenturen Stockholmsgruppens lokaler på Birger Jarlsgatan för ett möte och provfotografering.
– Det var minst sagt en annorlunda situation för mig och dessutom var det första gången jag hade högklackat på mig. Men det kändes ändå bra, både jag och mina föräldrar fick ett gott intryck av agenturen och människorna där, berättar Frida som tiden därefter tog de första stegen in i modellivet.
– Det var väldigt nervöst att vara framför kameran i början, jag var ju helt ovan vid det, men det gick bättre och bättre ju mer erfarenhet jag fick, berättar hon.
Under våren 2011 gjorde hon sina första modelljobb, åt modemagasin som Elle, StyleBy, Sofis Mode och Chic. Och det gick över förväntan. Senare samma år fanns hon med som modell vid modemässan Stockholm Fashion Week och även vid Fashion Week i Paris där hon belönades med betyget ”exclusive” och dessutom fick det prestigefyllda uppdraget att öppna visningen åt det välkända modeföretaget Balenciaga - med kläder designade av modeikonen Alexander Wang.
– Jag fattade inte själv då det stora i allt som hände, utan körde bara på och tog det med ro. Jag var ju trots allt bara en vanlig landsortstjej, förklarar Frida som under den första tiden alltid hade någon av föräldrarna med sig när hon var ute och reste.
Men längtan efter sina hästar gjorde att hon till slut bestämde sig för att på hösten 2012 ta en paus i modelljobbet, ett uppehåll som sträckte sig ända till studenten 2015. Då ställdes hon återigen inför det tuffa valet: Modelljobb eller hästarna? Den gången valde hon modellkarriären.
– Det som avgjorde var tanken att hästarna ju alltid finns kvar medan modelljobbet bara sträcker sig under en begränsad tid. Och jag ville satsa fullt ut – det är så jag är – gör jag något så gör jag det ordentligt, säger hon.
Det var också då modellkarriären tog fart på allvar. Lyckosamma modelluppdrag i modemetropoler som New York, Los Angeles, Milano, London och Paris med fotograferingar för stora märken som Balenciaga, Calvin Klein och Alexander McQueen betydde både uppmärksamhet och flera uppdrag. Under det här halvåret har hon haft modelluppdrag varje vecka på olika platser i världen och exempelvis under modemässan Fashion Week i New York i september fick hon vara med både att öppna och stänga visningen med kläder från Calvin Klein vilket är prestigefyllda uppgifter. Kontrasten mellan landsortslivet i Gällarbo och ett liv på resande fot är stor.
– Det som framför allt slagit mig är hur totalt olik modellvärlden är den verklighet jag varit van vid sedan tidigare. Första natten i New York sov jag inte en blund, minns jag, det var ju aldrig tyst, säger hon leende.
– Det är en kick att gå på visning, säger hon.
Apropå den flytande almanackan som nämndes i början på artikeln menar Frida att det är en del av jobbet. Hon berättar att ett uppdrag vanligen inleds med ett mail eller telefonsamtal. Då är det bara att ge sig av från Gällarbo och redan samma kväll kan hon sitta på ett plan till New York, London eller Milano för att dagen efter bli uppklädd, sminkad och stylad innan fotografering för en modetidning eller ett klädföretag.
– Det är ibland jobb från morgon till kväll och när det är visningsveckor på exempelvis modemässor blir det inte mycket sömn. Men jag klagar inte, det här jobbet är verkligen ett äventyr, berättar Frida som trivs på moderampen.
Frida är inställd på att satsa fullt ut på modekarriären – så länge hon tycker att det är roligt. Sen då?
– Då går jag tillbaka till hästarna igen, säger hon med ett leende.