Dorper brunstar året om och har hög tillväxt. Köttet är mört och marmorerat med en mild smak. Dessutom fäller den ullen på egen hand. Ina Erikssons liv är tätt sammanflätat med fåravel. Vid 17 års ålder for hon från Ransta utanför Sala till sin far som hade emigrerat till Kanada. Där kom hon i kontakt med dorperrasen och fascinerades. Förutom ett femårigt avbrott för studier i Uppsala tillbringade hon sammanlagt 19 år Kanada, därpå några år i Mexiko sedan hennes far avlidit.
I Mexiko var hon tvungen att ge upp fåraveln för den laglöshet som utvecklade sig i landet:
– Jag bestämde mig för att flytta hem till den svenska tryggheten.
Det var år 2009. Hon är rättfram och säger att den mest tydliga skillnaden mellan att vara företagare i Kanada och i Sverige är att stödet från svenska myndigheter är så litet.
– Misstron är tyvärr desto större.
Gården i Klasbo hamnade snart i karantän, Jordbruksverket fruktade för fårens motsvarighet till galna kosjukan. Ina Eriksson säger att hon dessbättre är begåvad med mycket energi som hon har fått rikliga tillfällen att utveckla här hemma. I stället för att fortsätta diskussionerna med Jordbruksverket kontaktade hon EU i Bryssel och lyckades efter 16 månader häva karantänen som skulle ha varat i sju år. Under karantäntiden fortsatte hon att sälja embryon från Kanadabesättningen och linjerna därifrån finns nu i 15 länder på fyra kontinenter. Nya länder som visat intresse för rasen är Finland, Norge, Danmark, Tyskland och England.
– Här i Klasbo arbetar jag på att få fram rasrena tackor och baggar av dorper (med svart huvud) och vit dorper. Jag har i dag tolv tackor och 40 tacklamm, men behöver åtminstone ett hundratal för en tillräckligt stor basbesättning.
En journalist från Dagens Eko som besökte gården ifrågasatte metoden att kirurgiskt placera embryon i en surrogattacka, det vill säga svenska produktionstackor (för det mesta en korsning av finull och dorset), som ger renrasiga dorperlamm. En debatt uppstod, med ibland förvirrande inslag, enligt Ina Eriksson.
– En liknande metod används sedan länge i Sverige på kor. Men att tjäna pengar på får anser vissa vara fult.
För att få fram embryon stimuleras dorpertackans äggproduktion och tackan befruktas naturligt eller med insemination. Efter sju dagar spolas det mikroskopiska embryot ut ur livmodern och överförs under narkos till mottagartackan. Ett specialistteam från Kanada utför ingreppen.
– I Sverige har man fortfarande för sig att får i första hand skall beta och hålla landskapet öppet. Dorper är en köttras som nöjer sig med klena beten.
Från sina nuvarande tolv tackor har Ina Eriksson fått 83 renrasiga lamm. Korsningslammen, som produceras från renrasiga baggar, är betydligt fler. De ges lokalproducerat foder, växer i genomsnitt med 450 gram om dagen och vid en vikt på 47 kilo transporterar gårdens folk dem lugnt till närslakterierna i Huddunge eller Sörby vid Heby.
Ina Eriksson ser i dag ljust på framtiden. Sedan en tid levererar hon dorperkött till exklusiva Restaurang Frantzén/Lindeberg i Stockholm och kontakterna med Jordbruksverket fungerar bra. Men en natt för några veckor sedan stals fyra renrasiga lamm ur en hage i Klasbo.
– Jag misstänker att tjuvarna fört dem utomlands för att använda dem i avel, säger hon och tillägger att ytterligare försiktighetsmått nu införts på gården.