Här steriliserades 700 patienter
Omkring 700 manliga patienter på Salberga sjukhus i Sala steriliserades mellan åren 1941 och 1965.
Gamla Salberga, "kasernsjukhuset", inrymdes i de stora gula stenbyggnader som trängkåren lämnade efter försvarsbeslutet år 1925, som innebar att halva det svenska försvaret avskaffades.
Salberga sjukhus öppnade år 1930. I personalstyrkan återfanns åtskilliga av de tidigare stamanställda militärerna.
Sjukhuset skulle ta hand om den nyupptäckta gruppen sinnesslöa med asocialitet och därmed hindra att de satte barn till världen. "Inkapacitering" kallades åtgärden. Lagen om äktenskapshinder för "sinnesslöa" från år 1915 hade misslyckats. 1935 tillkom steriliseringslagen, som skärptes 1941.
Olle Nilson träffade på patienternas öden i arkiven:
- Åren 1941 till 1943 steriliserades i stort sett alla intagna på sjukhuset, 350 av 400. År 1944 ytterligare 148 patienter.
Samtliga var lindrigt utvecklingsstörda män. De beskrevs som störande, arbetsskygga, brottsliga, våldsamma och alkoholbenägna, berättar Olle Nilsson.
I Sverige förbjöds tvångssteriliseringar år 1975. Omkring 5 000 män steriliserades under 1900-talet. Betydligt fler kvinnor, 58 000, gjordes ofruktsamma.
- Kvinnorna som skulle få abort brukade få den på villkor att de också steriliserade sig. Männen på Salberga däremot steriliserades utan något akut skäl. Med dem fick man gå fram annorlunda, säger Olle Nilson:
- Medicinalstyrelsen, senare Socialstyrelsen, beslutade i varje enskilt fall. I föreskrifterna för att tillåta ingreppet stod att det inte fick ske med fysiskt våld. Det löste man genom att inte berätta att det fanns en möjlighet att säga nej. Man sade bara det var beslutat att det skulle ske.
Förre medicinalrådet Karl Grunewald, den viktigaste personen i Sverige för en humanisering och kvalificering av vården av utvecklingsstörda, berättar att myndigheten till och med var drivande och gav läkarna råd hur de bångstyriga skulle övertalas.
- De uppmanades att en gång till skicka in patientens handlingar för att man sedan skulle kunna säga att nu var det beslutat. De skulle inte skrivas ut om de inte gick med på sterilisering
Patienterna åtföljdes av skötare till Sala lasarett. Under flera av krigsåren på 1940-talet gick en strid ström av dem till kirurgerna. Efter ingreppet fick de gå tillbaka.
- Ofta hade lokalbedövningen hunnit avta och de hade så klart väldigt ont.
Längre fram byggdes modernare paviljonger inom sjukhusområdet. De är sedan något år ombyggda till Sveriges största fängelse, Salbergafängelset.
Som mest hade Salberga 800 patienter och 1 000 anställda. Patienterna på nya sjukhuset hade mycket svårare handikapp, på dem utfördes inga steriliseringar. Det gamla och det modernare Salberga existerade parallellt, men var åtskilda.
@Brödtext:- Man hade samma sjukhusdirektör och kök, men personalen umgicks väldigt litet, säger Olle Nilson.
När patienter avled och kropparna inte hämtades av anhöriga eller hemförsamlingarna, utfördes "varvbegravning" på Nya kyrkogården, det vill säga kistorna sattes sida vid sida i en stor namnlös grav där sedan kapellets klockstapel restes. Också den uppgiften finns i Olle Nilsons bok.
Ann-Mari Hedlund var anställd på Salberga i 40 år. Hon har vänt sig till kyrkorådet i orten för att få en minnestavla eller liknande uppsatt vid gravplatsen.
- Jag blev positivt bemött, nu väntar jag bara på svar, säger hon.
Inför statens överlämnade av Salberga till landstinget (det skedde år 1976) kom en ny steriliseringsvåg. År 1961 gjordes 43 Salbergapatienter ofruktsamma, ett par av dem kastrerades.
- Det verkar som ansvariga myndigheter ville hinna behandla alla innan övertagandet. Kanske fanns också andra orsaker. Det förekom flera uppmärksammade sexualbrott vid den tiden, säger Olle Nilson.
Totalt steriliserades omkring 700 manliga patienter på gamla Salberga. För vissa av åren saknas exakta siffror
Olle Nilson tror att steriliseringarna i första hand var ett resultat av myndigheternas sociala och ekonomiska överväganden. Ingreppen skulle förebygga kostsamma samhällsproblem.
- Men i bilden fanns också en kvardröjande tidsanda som hade sin grund i 1920- och 30-talens rasbiologi, säger Karl Grunewald. Myten var att sinnesslöhet ärvdes. Eftersom de flesta kom från fattiga hem ärvdes således fattigdom. Men när fattigdomen i Sverige försvann på 1950-talet minskade antalet utvecklingsstörda drastiskt, och den gamla kasernen kunde rivas år 1983, uppger Karl Grunewald.
Så jobbar vi med nyheter