– Nästan direkt när jag började ta medicinerna fick jag en skön känsla av att något bra hände i min kropp. Behandlingen pågick i tolv veckor, men långt innan dess visade blodproverna att jag blivit virusfri. Min läkare sa att han knappt trodde sina ögon, säger Peter Sundqvist.
I Sverige beräknas uppemot 50 000 personer vara infekterade med hepatit C.
En del smittades för länge sedan av förorenat blodgivarblod och en del fick viruset i samband med sex med någon infekterad person. Men de allra flesta smittades när de injicerade narkotika med orena sprutor.
Så var det också för Peter Sundqvist, som började knarka redan i tonåren.
– Som barn visste jag inte hur det känns att få någon kärlek. Jag växte upp på barnhem och i flera fosterhem. Själv var jag våldsamt aggressiv mot allt och alla. Länge tyckte jag att livet blev bättre av knarket, säger han.
Så här i efterhand går det inte att avgöra när eller av vem Peter Sundqvist smittades under de många år som han delade sprutor med andra för att injicera amfetamin. Det kan ha varit långt innan hepatit C upptäcktes för 25 år sedan och det blev möjligt att påvisa viruset i ett blodprov.
Efter flera fängelsedomar och rymningar från behandlingshem var det till sist ändå kärleken som blev räddningen för Peter Sundqvist. Hon heter Gunilla och är sedan 21 år hans livskamrat.
– I stället för att åka till Holland och hämta en bil fylld med knark fick jag bo hos henne. Efter ett tag var vi ett par, hennes döttrar tyckte att vi passade så bra ihop, och 1997 gifte vi oss, säger Peter Sundqvist.
I dag är deras gård i Tärnsjö av och till ett familjehem för andra som försöker skapa sig ett nytt, normalt liv och ett par dagar i veckan arbetar Peter Sundqvist i ett närbeläget behandlingshem.
Kärleken kan övervinna mycket, men inte allt. Den hjälpte honom att överge sitt kriminella liv och sluta knarka, men den kunde inte göra något åt den kroniska infektionen med hepatit C-viruset som på sikt hotade att förstöra hans lever och döda honom.
Peter Sundqvist förstod att infektionen var ett långsiktigt dödshot, men drog sig för att pröva det tills helt nyligen enda tillgängliga sättet att behandla hepatit C. Behandlingen med injektioner med ämnet interferon under ett helt år botar omkring hälften av patienterna, men brukar ge besvärliga biverkningar i form av feber och influensaliknande symtom.
– Jag hoppades på nya, bättre läkemedel som en läkare berättat snart skulle komma. Samtidig visste jag att mina levervärden bara blev sämre och sämre. På ultraljudsbilder såg min lever allt mer ut som en potatisåker full med knölar. Jag var väldigt orolig, säger Peter Sundqvist.
För snart ett år sedan kom erbjudandet han väntat och hoppats på. Peter Sundqvist kunde få bli en av en handfull svenska patienter i en internationell prövning av ett par nya tablettläkemedel mot hepatit C. Av behandlingen har han bara bra minnen.
– Jag kände inga biverkningar alls. Hade jag inte haft den där sköna känslan i kroppen kunde jag trott att jag fått sockerpiller. Fantastiskt att det var så enkelt att bli botad och ännu mer otroligt är att min lever återhämtat sig. Jag har normala levervärden och på ultraljudet syns bara små ärr, säger han.
Nu har han gjort en sista uppföljande kontroll vid Akademiska sjukhuset. I dagarna kom beskedet att hans blod är fortsatt fritt från hepatit C-virus och att han därmed är friskförklarad.
– Det känns som om kriget äntligen är över. Jag har längtat efter att ordet smittbärare stryks ur alla papper. Kanske skriver jag snart mina memoarer. Jag har lagt undan alla journalhandlingar som finns om mig, säger Peter Sundqvist och måttar en tegelstenstjock hög med händerna.