Till en början var det inte ens tänkt att Kalle Persson skulle följa med på vildsvinsjakten under lördagen.
– Den andra hundföraren hade fått förhinder så min kompis ringde på fredagen och hörde om jag ville följa med. Eftersom jag precis jagat klart där jag bor ville jag ta chansen för hundens skull, säger Kalle Persson.
Dagen därpå packade Kalle bilen, tog med sig hunden Ejka och körde de dryga 30 milen från hemmet i Ljusdal mot Tärnsjö i Heby kommun. Väl där mötte han upp jaktlaget och gav sig ut i skogen.
– När vi hade gått i två-tre timmar for min hund in i ungskogen och började skälla ståndskall. Jag och killen jag gick med bestämde oss för att försöka ta oss in för att avsluta, vi var säkra på att det var ett vildsvin eller en grävling, säger Kalle, och berättar hur han kan höra på Ejkas skall vilket djur det är hon har mött.
– Hon har ett lite mer aggressivt skall när hon skäller på vildsvin och grävling än på exempelvis älg.
Men det här gången var det varken vildsvin, grävling eller älg. Efter att ha gått en bit och rundat en kolbotten (rester av en kolmila) stod hunden i en liten öppning fyra-fem meter från honom och skällde.
– Jag bestämde mig för att ta de där två stegen fram för att skjuta grisen, men när jag gick fram så såg jag att det inte var något hål i kolbotten.
Precis när Kalle insåg att det var ett björnide han stod vid såg han ett björnhuvud.
– Där och då tänkte jag: 'Hur ska jag klara mig ur den här situationen utan att behöva skjuta?". Jag provade att backa, lyfte bössan och satte den mot axeln, men hann ta ungefär ett halvt steg bakåt när björnen gungade till. Den kom utfarandes från idet med öppen käft – jag såg ingen annan chans än att trycka av.
LÄS MER: Jaktledaren kommenterar händelsen
Det var bara tre meter mellan Kalle och björnen när han tryckte av.
– Jag har haft några björnmöten under kontrollerade former tidigare – men jag har aldrig varit med om något liknande på så kort avstånd, säger han.
Både han och jaktlaget var tagna av händelsen. Kalle Persson åkte hem till familjen i Ljusdal redan samma kväll.
– De var glada att jag klarade mig helskinnad. Men mamma sa: "Du ska väl inte behöva utsätta ditt liv när du ska ut och jaga".
Kommer du sluta jaga efter den här händelsen?
– Nej, absolut inte. Men jag hoppas på att inte behöva möta en björn på samma vis igen.