"En snushandlares memoarer". Så skulle den heta. Men det skulle dröja många år innan bokplanerna blev verklighet. Och då genom nästa generation. I "En tobakshandlares son berättar" målar Ulf Norlén bilden av hur det var att växa upp i Tärnsjö mitt under brinnande världskrig – och med den egna släkten som röd tråd i boken.
– Min ursprungliga vilja med boken var framför allt att göra det som far aldrig hann med, att ge en bild av hur det var att växa upp i Tärnsjö under en svunnen tid, samtidigt som den egna släkthistorien dokumenterats till kommande generationer, säger Ulf Norlén medan vi promenerar i hans forna uppväxtkvarter mitt i centrala Tärnsjö.
– Huset var både tobakshandel och vår familjs hem, säger han och pekar på fastigheten som numera är en samlingslokal för ungdomar, med nyöppnade blomsterhandeln som närmaste granne och med missionskyrkan som vacker bakgrundsfond på åskantens höjd.
Gatskylten, med texten Norléns gränd, understryker att familjen och tobakshandeln satt spår i bygden.
– Det känns varmt i hjärtat att se att familjenamnet lever vidare i kvarteret, säger han.
Ulf Norlén växte alltså upp som tobakshandlarson i Tärnsjö under 30-, 40- och 50-talet. Fadern Hans Norlén var en välkänd profil i bygden, som alltid hade en historia på lager för den som hade tid att lyssna.
– Pappa hade förmågan att prata med folk, han var en verklig berättare i både tal och skrift. Många stannade till i affären för att få sig till livs en spännande, och ibland kanske var lite kryddad, historia, säger han med ett leende.
Läs- och skrivintresset fanns för övrigt tidigt i släkten genom Ulf Norléns farfars farfar Anders Jansson, född 1801, som i ungdomen tjänade som dräng i Holm.
– Han var fattig men läs- och skrivkunnig, vilket var en ovanlig kombination på den tiden, och han var ofta anlitad när något skrivarbete skulle göras, berättar han.
I boken, som också innehåller bilder, samt brev, dokument och dikter skrivna av släktingar, beskrivs Tärnsjö under Ulf Norléns uppväxtår framför allt som ett trevligt och lugnt samhälle. Hans egen tillvaro handlade mycket om gott kamratskap och idrott, inte minst favoritsporterna bordtennis och friidrott.
– Vi var några gäng från de olika delarna i Tärnsjö som ganska vänskapligt förde krig mot varandra, men vi var inte fiender på riktigt utan kunde också lika gärna ta en fika ihop. Enda slagsmålen jag minns var ett par småbråkiga killar som brukade ryka ihop efter lördagens bioföreställningar, minns han med ett leende.
Minnena från krigstiden, som också beskrivs ingående i boken, har etsat sig fast. Han minns mörkläggningarna, matkupongerna, ovissheten om framtiden – men också om hur bygden samlade sig och höll ihop.
– Under kolmörka kvällar brukade vi i kompisgänget ligga på rygg i parken nedanför missionskyrkan och blicka upp mot stjärnorna. Och ibland fantiserade vi om att vi hörde bombplan som närmade sig, berättar han.
I början av kriget, då fadern låg inkallad, blev mamma Elsa allvarligt sjuk. När fadern då nekades permission tog han helt sonika bonnpermis för att åka hem och sköta om henne, vilket var ett allvarligt brott.
– Men, när mamma blev friskare åkte han tillbaka, och det blev konstigt nog aldrig några påföljder av det där, berättar Ulf Norlén.
Själv lämnade han Tärnsjö som 20-åring, utbildade sig till ingenjör och gifte sig med Lisbet. Sedan många år är paret bosatt i Sandviken.