Många tyckte att Leif Lindh var galen när han kom på idéen att starta en älgpark. Men han följde sin dröm. ”Alla tyckte att det var en galen idé. Men bland annat pappa tyckte att det var kul sen”, säger Leif Lindh.
– Min kusin jobbade som polis i Enköping och en morgon för över 30 år sen ringde han mig och frågade om jag kan ta hand om en älgkalv eftersom mamman är trafikdödad. Jag åkte och hämtade kalven och försökte hålla den vid liv, men hon hade varit utan mat för länge och var för uttorkad så vi blev tvungna att avliva henne, berättar Leif Lindh.
Trots det tragiska slutet visade det sig att händelsen skulle påverka Leif Lindhs liv och ta honom i en helt ny riktning. En riktning där vissa av hans nära trodde att han hade blivit galen.
– Det var jävligt jobbigt men jag fick idén – det måste kunna gå att starta en älgpark? Min dåvarande fru tyckte att det var fullständigt vansinnigt och mina kompisar frågade om det hade brunnit i huvudet på mig. Då tog jag ett steg bakåt, förklarar han.
– Men sen tog jag två steg framåt och tänkte "nej nu jävlar, det här måste gå!"
Det skulle dock dröja nästan 15 år, fram till 2007, innan Gårdsjö Älgpark öppnade strax utanför Heby. Från noll besökare på öppningsdagen har parken nu årligen drygt 10 000 besökare.
Leif "Leffe" Lindh är entreprenör och mångsysslare och han har haft en mängd olika jobb under åren – bland annat anläggningsarbetare, deltidsbrandman och fritidschef i Heby kommun. Men i dag är älgparken huvudsysslan och trots villospår in i andra arbeten följer det beslutet en röd tråd.
Det stora djurintresset har följt med honom hela livet. Redan som barn tog Leif Lindh hand om allt från moderslösa rådjurskid och rävungar till möss, igelkottar och fåglar.
– När jag var sju-åtta år hittade farsan kajor nedanför ett rivningshus och tog hem dem till mig. Jag fick mata upp dem med mask och gröpe som jag blandade med vatten. Sen när de fick vingar flög de ute fritt och när jag ropade kom de och satte sig på min arm.
Det stora djurintresset har följt med honom hela livet. Redan som barn tog Leif Lindh hand om allt från moderslösa rådjurskid och rävungar till möss, igelkottar och fåglar.
Det skulle dock dröja ett par år innan Leif mötte älgar för första gången. Och det mötet var inte ett möte som speglar det han gör i dag.
Hans första kontakt med älgarna kom nämligen då han följde med sin pappa på älgjakt. I många år var Leif själv även med i ett jaktlag. Han betonar att han inte är emot jakt men själv kände han sig aldrig bekväm med att skjuta djur.
– Jag var inte bra för laget men jag var bra för älgarna för jag släppte många förbi mig. Det där med att döda har aldrig varit för mig, jag har skjutit några älgar men det har varit lite tufft. Jag är ju uppvuxen på en bondgård och där slaktar man djur, det är helt naturligt, men det är något som jag tyckt varit jobbigt.
Leif "Leffe the Mooseman" Lindh driver Gårdsjö Älgpark sedan 2007. Innan det var han bland annat deltidsbrandman och fritidschef på Heby kommun.
Istället har han utvecklat ett speciellt band med älgarna. Vissa frågar om han kan prata med älgarna – något han avvisar. Men han och djuren har lärt sig förstå varandra.
– Just det här att jag kan prata med älgarna och säga ifrån, och att de kommer när jag ropar är häftigt. Jag får aldrig ge mig, jag får aldrig backa. När de vänder sig och visar arslet mot mig, då har de gett upp. Enda gången jag inte kan få kontakt med älgarna är under brunsten. Tjurarna är livsfarliga – då ger man dem maten och åker därifrån. Men de övriga tio månaderna kan jag faktiskt styra dem ganska bra.
Han har tränat på kommunikationen ända sedan hösten innan älgparken öppnade. Då köpte han och hans fru Ilona, som han driver parken tillsammans med, två älgkalvar från andra älgparker i Sverige. Den ena kalven var van vid människor men inte den andra, och det krävdes rejält med träning innan den vågade närma sig besökarna.
– Från början sprang han i väg så fort jag kom in med fyrhjulingen, men när sommaren kom hade jag fått honom så pass tam att besökarna kunde se honom i skogskanten 50 meter bort. Han var nyfiken och ville mer och mer, men han vågade inte. Efter två år kunde jag gå runt vagnen med en hink och han åt pellets ur den. Det var enormt stort, säger Leif Lindh.
Självklart har Leif Lindh ingen favorit bland sina älgar. Eller jo, älgen Olivia har en särskild plats i hans hjärta. ”Hon stöttes ut av flocken – så jag tog in henne i huset”, förklarar han.
Leif poängterar att han inte håller någon av älgarna mer kär då alla är olika individer. Men det visar sig att han har en extra svag punkt för älgen Olivia.
– Hon föddes inne i hägnet men mammans mjölk räckte inte till och hennes starkare bror tog den mjölken som fanns. Hon fick inte i sig så mycket mjölk och blev svagare och svagare för varje dag.
Olivias försvagade tillstånd tvingade Leif att agera snabbt. Han började ge henne råmjölk från en ko via en napp, det gick sedermera över till lammnäring. De första tre veckorna nappade Leif Olivia var tredje timme – dygnet runt. Behandlingen fick effekt och Olivia växte drygt ett kilo per dygn de där första tre veckorna.
Sedan flyttade hon in hos Leif och Ilona och bodde där i drygt fyra månader.
– Jag lärde henne bli rumsren efter två veckor. När vi gick runt i skogen följde hon mig som en hund. Det var häftigt, men jobbigt också. Hon fick nappflaska i flera månader, minns han tillbaka.
När Olivia skulle tillbaka in i flocken var det som att "skola in en unge på dagis och Olivia var skiträdd för de andra älgarna", beskriver Leif. I dag lever Olivia återigen med de andra älgarna, men bandet till Leif är fortsatt starkt.
– Det händer fortfarande att jag tar in henne någon sväng på vintern, skrattar Leif.
2009 blev Leif känd för en miljonpublik när han simmade med älgen Holger. Det började med att en tv-reporter (en väldigt skeptisk sådan, tillägger Leif) för en lokalkanal besökte älgparken.
– Jag visste inte om Holger ville bada med mig men han tyckte att det var mysigt att plaska med mig i vattnet, säger Leif.
Leif Lindh blev nästintill världskänd 2009 efter att ett kinesiskt tv-bolag spelat in en dokumentärfilm om honom. Allt började med en tveksam lokalreporter som filmade Leif medan han badade med älgen Holger.
Var det planerat? Nej.
Leif beskriver det ”som ren jävla flax” och inslaget gjorde succé. Sen kom riks-tv och det gick så långt att en kinesisk tv-kanal gjorde en dokumentär om Leif som kablades ut till 200 miljoner tv-tittare.
Kanske gav succén i "rutan" mersmak. I början av januari startade Leif och Ilona en Youtube-kanal där man inom en snar framtid ska få följa livet på gården och i älgparken.
– Det ska bli skitkul! Det ska visa upp livet som jag lever här. Älgarna ska givetvis vara med men kanske inte hela tiden utan det finns en massa saker att visa upp.
Han fick hjälp att komma igång efter att ha besökt de lokala poddarna Emma Langgren och Emma Green.
– Det ska inte klippas så mycket utan det ska vara live – det är så det ska vara, förklarade Emma och Emma för mig.
– Så man blir lite influencer på ålderns höst, skrattar Leif.
Förutom att besöka älgparken kan älgarna snart ses på Youtube då Leif startat en kanal där man ska kunna följa honom och hans liv runt parken.