Inte en enda gång har Björn Merker varit Heby sedan 60-talet. Men nu är han tillbaka – och avslöjar sin identitet som Hebys "mannen i hjulet".
Det var en försommardag i maj 1967 som Hebybor inte bara satte kaffet i halsen utan även vände om cykeln och flydde all världens väg.
Mitt på vägen i centrala Heby kom ett stort hjul rullande – med en människa i.
För Hebybon Kenth Hansson, på den tiden liten grabb, var det hela en otrolig syn.
– Jag glömmer det aldrig. Vissa förstod inte alls vad de såg och vissa blev uppskrämda för livet, säger han.
Aluminiumplåt och plexiglas. Det är hjulets huvudsakliga komponenter. Björn "gick under jorden", som han säger, och byggde hjulet i ett garage under fingerat namn i Stockholm. Bygget tog ungefär ett halvår. Bilden är fotad från en gammal Sala Allehanda.
Trots att mannen – och hjulet – skrämde slag på flera Hebybor välkomnades han till slut av samhället. Han bjöds på cornflakes, fick tårta av en rektor, lekte med skolbarnen som ritade teckningar åt honom, allt medan han körde hjulet fram och tillbaka.
Men frågan är: Varför kom ett hjul – med en utklädd fullvuxen man i – till Heby? Vem var han? Varför just till Heby av alla platser?
Kenth Hansson var bara en liten grabb när den då helt okände "mannen i hjulet" kom till byn. Nu, nästan 60 år senare, fick han träffa honom.
Mannen har förblivit anonym sedan 1967. Men nu på ålderns höst vill han träda fram. I dag vill Björn Merker, mannen som körde hjulet, helt enkelt förklara sig.
– Jag var som tonåring en total rebell. Jag ville inte göra värnplikt och blev 500-procentig pacifist. I stället gjorde jag volontärtjänst ett år med Ghandi-rörelsen. Efter det, när jag kom hem, fick jag en idé – jag ville ta reda på hur vi människor funkar, säger han.
När UNT ringer den i dag 79-åriga skåningen, uppväxt i Helsingborgstrakten och i dag världskänd hjärnforskare, haglar historierna ur telefonluren.
– Upplevelsen i Indien var så intensiv. Jag såg stor nöd och behov av hjälp, men också sån otrolig rikedom. Jag tappade helt min rebellanda av det. Jag fortsatte resa runt Jorden österut, till Kina. På Sri Lanka träffade jag en grekisk kapten som jag slog följe med på ett skepp som lastade rågummi. Jag åkte med dem till USA. Där tog jag en buss över hela USA.
Björn och hjulet var en storfavorit bland barnen. Här besöks han av en skolklass i centrala Heby. Han fick många teckningar och bjöds även på tårta av en rektor. "Jag bjöds även hem till en orolig mor vars son ville följa med mig. Där bjöds jag på korv och potatis. Jag avrådde pojken att följa med innan han var klar med sina studier", säger Björn Merker.
I ungefär 1 000 dagar, totalt tre år, var Björn ute på vift. Upplevelserna ute i världen – och särskilt orättvisorna i Indien – fick honom att tänka till. Han ville komma närmare och få svar på varför vi människor gör som vi gör.
Först var tanken att bygga en glasbubbla där folk kunde betrakta honom. Men det var mer praktiskt att bygga ett hjul som han kunde åka runt i.
– Skulle folk mata mig? Skulle man prata med mig? Jag ville verkligen veta vad människor skulle göra, säger han till UNT nu.
Han hyrde ett garage under fingerat namn i Stockholm och började bygga. Hjulet fick en utfällbar hammock för att sova i, styre, fotogenbelysning och matförråd. Björn Merker sydde även sin egna dräkt.
– Hjulet skulle dyka upp på en plats med ett "romantiskt" namn. På en Upplandskarta läste jag: Morgongåva och Molnebo. Där skulle hjulet dyka upp!
Även förklädnaden tillverkade Björn Merker själv. Tanken med den var att fokus skulle vara på hjulet och på själva händelsen och inte honom som person. Bilden är fotad från en gammal Sala Allehanda.
Men då en beväpnad farbror på cykel skrämde Björn, och hans skjutsande kompis, bort från Morgongåva åkte de i stället till Heby.
Till många bybors förskräckelse – men också mångas glädje – rullade han ut i byn. Skolklasser, slöjdlärare, oroliga mödrar och fundersamma mackägare, som lät honom träna invid bensinpumparna, vallfärdade till honom, berättar han.
Men allt gick inte som tänkt.
Om nätterna blev Björn utsatt av trakasserier av ungdomar. Han valde att lämna Heby. Men i Stockholm dit han åkte blev det värre.
När han fick ett föreläggande av polisen, som hotade om tippen för hjulet, avbröt han experimentet.
– Jag var helt psykiskt slut efter så många dagar utan sömn. Trakasserierna var ett streck i min beräkning. Jag hade inte väntat mig det.
Här är Björn Merker med hjulet i dag. Han bor i dag i Fjälkestad utanför Kristianstad med partnern Louise. Utöver en del fortsatt forskande lever han mest livet som pensionär.
Hjulet lades in på lager. Björn flyttade tillbaka till Skåne.
Men livet blev ganska bra ändå för honom. Hjulet hamnade till slut på Moderna museets avdelning för unikum. Han studerade till neurovetare. I dag har han flera vetenskapliga artiklar och böcker publicerade.
Nu blir han även officiell kändis i Heby.
För första gången på 55 år ska han, likt Batman eller annan superhjälte, avslöja sin identitet. Något som skedde nu under torsdagskvällen på Västerlövstas hembygdsförening i Heby.
Här gör Björn Merker comeback i Heby. UNT träffade honom och en rad Hebybor som var med och såg händelsen på 60-talet. Från vänster: Björns partner Louise Kennedy, Hebybon Kenth Hansson, Björn Merker, Björns syster Gunhild Pfeiffer-Merker, Morgongåva- och Hebyborna Lena Bryngelsson och Agneta Eriksson.
Trots detta, och trots den framgångsrika karriären som forskare och alla sina världsresor, grämer det honom lite grann än i dag att han inte fick ta världen med storm med sitt rullande hjul.
– Jag såg mig på framsidan av Life-magazine: Jag och hjulet med solen i ryggen. Jag skulle åka med fartyg och rulla genom USA. Jag ville skapa ett nytt sätt att konversera på. Jag hade en vision om att öka medvetenheten runt om i världen. Men, nej, det blev tyvärr inte så, säger Björn Merker och skrattar.