God honungsskörd i länet
Bina producerar honung för fullt och för biodlaren betyder det många timmar ute bland sina kupor. Trots en kort säsong på grund av den kalla våren och försommaren ser det ut att bli en bra honungssäsong i länet.
— Det är ett riktigt heltidsjobb men det är ju bara för några veckor om året, säger Bertil Hansson, 73 år.
Han startade 1985 med en kupa eftersom han märkte att det inte fanns några insekter som pollinerade hans gamla Åkeröträd.
— Sen har det blivit fler, konstaterar han där han går bland sina kupor med surrande flygfän omkring sig.
Efter binas intåg i omgivningarna har frukt och bär blivit större och fler till antalet.
— Blåbären uppe i skogen var stora som körsbär härom året, säger han och menar att det är binas förtjänst.
Rökpustan är färdig och det stiger en vit rök från den som luktar bränt. Den är fylld med torv som är tänkt att skrämma i väg bina när kuporna ska vittjas.
— Det här gillar de inte, säger han när han tagit bort några lock på en kupa och trycker på rökpusten som suckar ut lite rök ner i kupan.
Han tar ut ramar alldeles fulla med honung, men också med bin som han måste skaka av.
— Men de här är snälla. Jag har inte blivit stucken en enda gång i år. Annat var det i början. Jag kommer ihåg de första bina, de var ena ilskna rackare. Jag fick springa långt för att bli av med dem när jag skulle tömma kuporna, säger han och visar med handen bort över väg 67 där skogen tar vid.
— De kunde krypa upp längs benen på en, säger han och ruskar på huvudet.
Hybridbina i kuporna nu heter Buckfast och är känd för sin vänlighet. Bertil
Hansson kan tömma kuporna i bar överkropp och ännu i år har han inte blivit stucken en enda gång. En ofta förekommande hjälpreda bland kuporna är barnbarnet Moa Rabe, 6 år. Även
den här dagen står hon med i bakgrunden och följer morfars arbete med de tunga ramarna. Hon rycker på axlarna när UNT frågar om hon skulle vilja ha egna kupor när hon blir stor men hon tycker att det är roligt att följa morfar om dagarna.
— Det är svårt med nyrekryteringen. Ofta tror de att det bara är att skaffa en kupa och tömma den på honung till hösten men det är ju lite mer jobb än så. Tömmer man dem inte ofta tar de fram en ny drottning och halva kupan svärmar i väg, säger Bertil Hansson som efter den här säsongen kommer att trappa ner ordentligt på antalet kupor.
Det kommer bara bli några stycken kvar. Det tunga arbetet tär på kroppen.
— Rygg, axlar och nacke tar stryk, säger han och lyfter av en låda full med honungsramar som väger ungefär 25-30 kilo.
I år ser det ut att bli en mycket god skörd, trots att säsongen kom i gång sent. Men i det varma vädret blir bina slöa och de orkar inte vara så aktiva under de varmaste timmarna mitt på dagen.
Ändå kan Bertil Hansson var fjärde dag tömma varje kupa på åtskilliga kilon honung.
Han visar upp en ram som väger ungefär två kilo. Honungen i cellerna är täckta av vax.
Inne i ett litet förråd mellan garaget och bostadshuset slungas honungen ur ramarna efter att Bertil Hansson har dragit bort vaxet från ramarna. Sakta rinner den ner i ett kar för att sedan under några dagar kandera, då den nu flytande honungen blir mera
fast.
Men får Moa bestämma är det den nyslungade honungen som smakar bäst och den ska serveras till nygräddade pannkakor.
UNT: Vilken honung tycker du själv bäst om?
— Det är när de har varit på maskrosor, så jag är rädd om dem i gräsmattan. Men även när de sugit nektar från ljung blir honungen väldigt god, den är lite starkare, säger Bertil Hansson och ger sig ut bland kuporna för att hämta nya ramar som ska slungas
på sitt guldfärgade innehåll.
Fakta/Bin
Arbetsbina är honor och har en livslängd på cirka 35 dagar.
Drottningar lever ungefär tre år.
Drönarna har bara en uppgift, att befrukta drottningen. När hösten kommer dödas alla drönare av arbetsbina.
Varken drönare eller drottningar har gaddar som kan stickas.
Bina kan flyga inom en radie om cirka fem kilometer från sin kupa.
En kupa innehåller mellan 70 000 och 80 000 bin.
Så jobbar vi med nyheter