Glädje och innerlighet på nya Östervålastämman

Då var jag på väg till mitt första besök på en spelmansstämma. Nya Östervålastämman heter arrangemanget som just är en återupplivning av den spelmansstämma som pågick mellan åren 1973 och 1992 i Östervåla Dansgillles regi, skriver UNT:s reporter Johan Eriksson.

Äkta paret Stefan och Elisabeth Wallin från Västland har verkligen fastnat för folkmusiken.

Äkta paret Stefan och Elisabeth Wallin från Västland har verkligen fastnat för folkmusiken.

Foto: Johan Eriksson

Heby2008-08-03 10:40
En del av det nya är att lördagens program, som ska innehålla allt från allspel och buskspel till uppträdanden med bland annat Sarek och ReBarock, hålls på avsomnade festplatsen Skogsvallen.

Fredagens dragplåster var för övrigt sångerskan Malin Foxdal som lockade drygt 200 personer till tunet vid hembygdsgården.
På väg genom Skogsvallens svängkors tänker jag tillbaka på de vaga minnen jag själv har från 70-talets Östervålastämmor. Jag minns min förundran över hur mycket folk det kom till lilla Östervåla de här helgerna då hembygdsgården för några dagar förvandlades till en husvagnscamping för dåtidens folkmusikfantaster.
Nog om dåtidens arrangemang, nu är det 2008, och enligt alla jag talat med betydligt bistrare tider i den här branschen.

-Jag minns när profiler som Viksta-Lasse och han Sahlström fanns med på 70-talet, det var tider det, säger en man jag stöter ihop med på väg upp mot dansbanan där ett musikantgäng redan börjat värma upp fioler, nyckelharpor, munspel och klarinetter.
På scenen finns ett 20-tal muntra kvinnor och män. De flesta är i övre medelåldern (och då är jag snäll) och ska tydligen delta i något som kallas allspel.
-Det är vad det låter, alla får vara med, berättar en kvinna bredvid mig. Jag slänger en blick ut på festplatsområdet. Enda tecknen på liv är två ensamma korv- och kaffeförsäljare och en man i paraply på väg upp mot dansbanan. Det känns aningen avslaget.

Plötsligt drar musikanterna i gång en polska från scenen. Spelglädjen smittar och då låten tonar av har den där avslagna känslan liksom bara försvunnit.

-Inte så dåligt drag i den låten va, nu kör vi nästa, ropar en av kvinnorna i gänget.
Jag känner alltmer beundran för de här folkmusikmänniskorna. Trots regnväder, glest med publik och omstuvning i planerna där bland annat buskspelet ryker all världens väg är det ändå bara glada miner hos de här entusiasterna. Musikstilen skapar glädje helt enkelt, är en förklaring jag får från en nyckelharpsspelande kvinna i yngre medelåldern.

En viss inverkan har nog också den glade norduppländska folkmusikprofilen Leif Alpsjö, som både leder musikanterna och är programvärd under hela helgen.
-Oh, vad bra ni spelar, det låter ju suveränt, hör jag honom säga med ett spjuveraktigt leende på läpparna då musiken tonar av en andra gång. Det är flera som smittas av musiken. Plötsligt dansar ett medelålders leende par helt ensamma på det enorma dansgolvet. Och så de dansar sen. "
-Vi kunde helt enkelt inte låta bli då vi hörde den här hambon. Det finns så mycket glädje och innerlighet i den här musikstilen, hör jag kvinnan säga bakom axeln då jag passerar på väg ut från mitt första besök på en spelmansstämma. Jag tror inte att det är mitt sista.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!