– Skriv att vi i personalen är jätteglada, viskar bänkgrannen när den festliga högmässan precis inletts.
Hon sammanfattade därmed redan från start vad följande välgångsord och lyckönskningar från såväl biskop som lokala kyrliga företrädare skulle komma att säga, glädje över att en uppskattad präst kommit tillbaka hem, efter några års exil i Uppsala.
I sitt tal till den nya herden lyfte biskop Ragnar Persenius särskilt fram hennes engagemang för ungdomsarbete och hennes strävan efter nya kunskaper. Så långt i ceremonin märktes inte längre ett spår av den nervositet Cecilia Jansdotter inledningsvis gett uttryck för.
– Jag är jättenervös. Men ni får hålla tummarna och be, manade hon församlingen innan kyrkklockorna ringde till mässa.
Efter avslutad gudstjänst med mycket musik och nattvardsgång syntes glädjen ännu större, med lysande leende mot varje församlingsmedlem som köade för en kram.
Glad är också ordet hon väljer för att presentera sig.
– Jag är en glad person. Glad åt att få jobba här med så fantastiska arbetskamrater, orter och församlingar. Här finns så mycket vilja och kärlek.
Med glädjen och kärleken vill hon ge djävulen en match. Hon öppnar sin facebook-sida med ett engelskt citat som i fri översättning blir "var den sortens kvinna som när du sätter fötterna i golvet varje morgon får djävulen att utbrista: å tusan, hon är uppe."
– Vårt uppdrag som kristna är att tjäna gud. Varje gång vi gör något gott sticker vi en nagel i ögat på djävulen.