Cassandra Hällgren tillsammans med Saga, 9, Tilly, 5, och Nella 4 år som först upptäckte lodjuret.
Cassandra Hällgrens fyraåriga dotter Nella skulle gå upp för trappan till sin pappa som låg och sov på övervåningen. Klockan var strax före halv åtta på söndagen och fortfarande mörkt ute.
– Då ropade hon något i stil med att det var något konstigt djur där ute, säger Cassandra Hällgren.
Det var först svårt att avgöra vad som alldeles majestätiskt vandrade utanför huset upp mot en skogsdunge. Först tänkte Cassandra att det måste vara ett rådjur.
– Men sedan kollade jag lite närmre. När jag såg vad det var liksom smög och sprang jag samtidigt tillbaka ner för att hämta de andra barnen så att de också skulle få en chans att se.
Cassandra Hällgren hade aldrig tidigare sett ett lodjur i det vilda förut, och att hennes dotter ropade på henne menar hon var väldigt tur.
– Annars hade den ju bara passerat och så hade ingen märkt det. Men det var så fint. Den var större än vad jag trodde och gick så självklart, som om den var skogens kung eller drottning.
Innan lodjuret försvunnit utom synhåll vände den på sig vid ett tillfälle. Hen hade fått en följeslagare i form av familjen Hällgrens egen katt.
– Nej, fan. Katten kommer.
Så lät det på den film Cassandra Hällgren lyckades spela in under lodjurets promenad. Katterna tittade på varandra men ingen tycktes skrämd av den andres närvaro, och ingen blev heller uppäten av den andra – något Cassandra först blev orolig för.
Aldrig tidigare har de fått besök av ett lodjur, men grannarna har sett spår efter den.
– Nu hoppas vi att den tog sig fram till den riktiga skogen och att den inte far illa någonstans på vägen.