– Det är svårt att tänka sig att det har stått ett hus här, fast vi har bott här så länge, säger Rose-Marie Isaksson, och tittar ut över tomten där hon och hennes man Stefan byggde sitt första gemensamma hem för snart 40 år sedan.
Där den röda enplansvillan tidigare stod är det i dag en drygt 180 kvadratmeter stor grop omgärdad av stängsel. Gräsmattan runt omkring är grön och välmående och kvar på tomten finns lekstugan, poolen och de buskar och träd som klarade sig från branden.
– Jag tänker ibland att jag skulle vilja ställa upp en husvagn här, bara för att få vara i den här omgivningen. Här ligger min svampskog där jag vet precis var alla svampar är och så hör man tuppen som galer, precis som den gjort i alla år.
Det var en tidig morgon i juli i år som Rose-Marie Isaksson (S), ordförande i utbildningsnämnden i Heby kommun, väcktes av ett samtal från räddningstjänsten. Hon och maken Stefan var på Öland för några dagars semester med familjen när en räddningsledare berättade att deras hus har brunnit ner till grunden.
– Jag tänkte bara att det inte kunde vara sant. Det var så ofattbart och även fast jag på något sätt förstod så ville jag inte ta in det. Jag tror att jag började göra det först när vår granne ringde tjugo minuter senare.
Hon berättar att de byggde huset själva och flyttade in 1984, året innan deras dotter föddes. I branden förstördes allt som familjen samlat på sig genom åren och det enda som Rose-Marie och Stefan Isaksson hade kvar när de kom hem var packningen de hade med sig till Öland.
– Allt som vi byggt upp, alla minnen, precis allt är borta. Jag har svårt att beskriva hur det känns, jag vet nog inte riktigt själv än. Men det som känns extra mycket är alla gamla minnen efter släktingar, och fotoalbumen med barnens uppväxt. Det är sådant som aldrig går att ersätta.
De första två veckorna bodde de hos Rose-Marie Isakssons syster, och därefter fick de möjlighet att flytta in i en lägenhet i Harbo. En av sönerna skrev ett inlägg på Facebook där han bad vänner och bekanta skänka sådant de inte behövde, och på några dagar hade människor skänkt allt från möbler till kläder och husgeråd.
– Allt som vi har i lägenheten har barnen och vänner och bekanta i Harbo fixat åt oss. Det är en obeskrivlig känsla, den omtanke som finns. Det är en enorm glädje, säger Rose-Marie Isaksson.
Då det var oklart vad som orsakat branden inleddes en förundersökning om mordbrand, men eftersom inget tydde på att den var anlagd lades förundersökningen ned. Varför villan började brinna kommer de troligtvis aldrig att få veta.
I och med din roll som politiker, tänkte du någon gång att branden kunde vara anlagd?
– Nej, det fanns inte på kartan. Jag tror inte ens att jag skulle ha tänkt det om jag hade fattat politiska beslut som människor blivit upprörda över. Jag tror att jag lever lite i en skyddad värld i den här byn.
Huset kommer att byggas upp igen och förhoppningen är att de ska få fira julen 2022 i sitt nygamla hus. Åren innan branden hade de renoverat hela huset för att ha det klart innan pensionen, och när huset byggs kommer det bli så likt det gamla som möjligt.
– Jag längtar varje dag. Lägenheten som vi bor i nu är jättefin men däruppe vid vårt gamla hus är det lugn och ro. Jag känner när jag åker upp dit nu att det här är min väg som jag ska åka, det är hemma där, säger Rose-Marie Isaksson.