Dora Wallinder, 70, har samlat bruksföremål på sin föräldragård och när hon för drygt fem år sedan blev pensionerad som kyrkvaktmästare i närbelägna Vittinge kyrka kunde hon börja ställa i ordning ett museum i sädesmagasinet. Museet är en dröm hon haft och gamla ting är trots allt något som fortfarande lockar en allmänhet.
Sädesmagasinet byggdes av Martin Skoglöv, en skicklig lokal snickare som for runt på motorcykel.
– Min son är byggnadssnickare och han har gjort lokalerna ändamålsenliga för besökare, säger hon anspråkslöst.
Hon hade också stor hjälp av väninnan Birgit Jansson som skurat trägolven. Varenda millimeter av golvspringorna gjorde hon rent med spik och tandborste.
Till Fest i Heby-veckan i fjol stod allting klart. 300 personer besökte museet den enda dagen det var öppet.
– Jag blev glatt överraskad. Jag trodde inte att det skulle komma så många.
Sedan dess har besökare ringt och bett att få komma och titta. Sedan lokalerna fick en värmepump installerad kommer besökare vid alla tider på året.
Existensen av museet i Janbo sprider sig i allt vidare cirklar. Ibland kommer gruppresor. Numera är gästerna ofta långväga. Somliga har varit där flera gånger och en del skänker föremål till samlingen. Den äldsta besökare som tagit sig upp för trapporna till museets två våningar är en dam på 96 år.
Om samlingarna säger Dora Wallinder:
– Vi kan nog inte riktigt förstå hur fort utvecklingen gått. Det som fortfarande användes i hushållen och i arbetet då jag var barn betraktas av dagens unga som rena stenåldern. Det är kanske ingen nyhet, men ändå förbluffande, tycker jag.
Hennes föräldrar köpte gården år 1946. I dag bor sonen Pär Hanold med familj där. Dora har lägenhet i Morgongåva och en stuga i Janbo där hon ofta vistas.
För 18 månader gick exmaken, skogsarbetaren Kjell Hanold, bort i cancer. Han hade många intressen och läste mycket. Han har fått en egen avdelning i museet där hans böcker samlats.
– Jag lånar gärna ut av dem till besökare, bara de säger till först, säger Dora Wallinder.
Kjell Hanold lämnade också en välbevarad Monark motorcykel (”Blå-Fighten”) från 1955, en lodbössa med stöpta blykulor samt den utrustning han bar som FN-soldat på 1960-talet.
I museet finns även en ”religiös hörna” och en ”skomakarhörna” som tillhört Dora Wallinders farfar. Och mitt i rummet ett stort bord av ganska moderna bordtennisbord där besökare kan fika.
– Där kan 25 personer sitta samtidigt. Numera bokar olika sammanslutningar möten här. Det har varit jaktlag, privatpersoner syjuntor och gubbdagis. Jag hade min 70-årsfest här med öppet hus. Det kom 80 personer. I familjen firar vi jul i lokalerna.
Genom fönstren lyser nu åkermarken ljusgrön. Här är leran utmärkt för takpannetillverkning och den djupast belägna grönskan är botten i ett gammalt lertag. En gång fanns Vittingesjön i närheten. Den utdikades och är numera uttorkad som så många vattendrag i det platta Uppland.
Dora Wallinder visar ett stort ljuster:
– Det har skänkts av Lars Paulsson och användes av hans förfäder för att sticka lekande gäddor under vårleken på Vittingesjön
Museet är öppet för besökare 24 juni under årets Fest i Heby.