"I andra länder räknas tiden från när den utsatta får kännedom om skadan, alternativt att man har mycket längre tid på sig att anmäla skadan", säger Jan Darpö, professor i miljörätt vid Uppsala universitet.
UNT har berättat om Hebyborna Ann-Charlotte Almblads och Bo Anderssons tvist med skogsjätten Mellanskog.
Trots att de kunde bevisa att deras hus sjunker och att deras kräftodling skadats av föreningens torvtäktsverksamhet förlorade de, då de anmälde skadan för sent.
Nu sågar Jan Darpö, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, den svenska tolkningen av bestämmelsen om preskriptionstid. Han menar att den gör det omöjligt att vinna ett miljöskademål i Sverige om man inte upptäcker skadan inom tio år från den skadegörande handlingen.
– I andra länder räknas tiden från när den utsatta får kännedom om skadan, alternativt att man har mycket längre tid på sig att anmäla skadan, uppemot 30 år.
Professorn anser att HD, högsta domstolen i Sverige, borde ta en titt på den svenska tolkningen av bestämmelsen om preskriptionstid för att få den ändrad.
Vårt system, menar han, gör att företag kan göra fel och veta om det men ändå komma undan så länge ingen upptäcker det.
– Här kan någon kan gräva ned gifttunnor och så länge de inte rostar och går sönder finns ingen skyldig när väl tio år gått.
Skulle tolkningen ändras skulle människor kunna anmäla – och kunna få rätt – från att de upptäcker skadan.
– Redan 1986 sa lagstiftarna att man skulle titta på det här, men sen hände inget. Det finns ingen anledning att bita sig fast vid den här gamla doktrinen som drabbar den enskilde på ett orimligt sätt. Jag tycker att HD borde titta på det här för att få till stånd en tolkning av preskriptionsbestämmelsen som överensstämmer med Europakonventionen som också är svensk lag.