Ett blött kraftprov för löpare
"Nu ska det bli skönt att få på sig ett par torra sockor!" Christina Östervalls kommentar vid målgången sammanfattar lördagens förutsättningar för årets upplaga av Kilgrändsloppet i Östervåla: blött.
6-åringarna Engla Ericsson och Sixten Gunnarsson från Östervåla sprang en egen sträcka, 1 km, och fick förstås medalj. Englas andra, för hon var med redan i fjol.
Foto: Ann Svalander
- Vädret spelar förstås också in, man tittar ut på morgonen och så bestämmer man sig.
Majoriteten måtte ha tagit stanna hemma-beslutet för i grådask och strilande regn hade bara ungefär en tredjedel av ett normalt startfält knutit på sig springskorna och kommit till start.
Minst 30 år
Kilgrändsloppet - som en gång hette Toftenloppet när deltagarna bussades till sjön Toften, men som sedan det förlagts till Sporthallens environger döpts om efter området Kilgränden utanför samhället - har åtminstone 30 år på nacken. Av tradition har loppet arrangerats någon månad tidigare på säsongen, i september.
- Men det kan ju regna då också, konstaterar Per-Erik Gunnarsson.
- Nu fick det bli lite förskjutet för vi lade ned mycket kraft på Vålatrampet i år och vi hann inte riktigt få till det.
Vålatrampet är klubbens stora cykeltävling som förr gick på annandag pingst men nu hängde med i helgdagsbytet till 6 juni i år. I februari har ÖIF:s skidsektion sedan sin tredje årliga satsning, Brattloppet, och då handlar det om sektionens eget element, snö.
Immigt och slaskigt
De 23 som sprang lördagens längsta sträcka , 9,5 km, var immiga på glasögonen och slaskiga om benen, men nöjda med sina insatser. Kanske särskilt Johannes Eriksson, med en etta på nummerlappen och etta också i mål på 35.10.
- Inte gör väl det så mycket att det är lerigt, det är ju lika för alla, var hans slutsats.
Lika för alla var det också på medaljfronten. Särskilt uppskattat av sexåringarna Sixten Gunnarsson och Engla Ericsson som sprungit i en egen 1 000-metersklass.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!