Döv nekas teckenspråksmiljö

Socialförvaltningen i Heby kommun vill att Jesper Johansson i stället ska bo i ett stödboende i Östervåla, men där finns ingen teckenspråksmiljö som på Mogård och då blir det svårt att få ett socialt liv med fritid och kompisar. För tillfället bor han hemma igen hos föräldrarna i deras villa i Harbo.

Jespers mamma, Christina Johansson, som också är Jespers gode man, säger att kommunen hänvisade till Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, när de tog hem Jesper.
- Jag har frågat om det beror på pengar, det vill säga att kommunen ska spara, men jag har inte fått något rimligt svar på den frågan.
Christina och Jesper Johansson gör en annan tolkning av lagen: 
- Vi anser att LSS tvärtom stipulerar att den som har behov av teckenspråk i vardagen också har rätt att vistas i en sådan miljö, det vill säga att döva har laglig rätt till kommunikation på sitt förstaspråk som är teckenspråk, säger Christina Johansson.
- I Heby säger man att det går att ordna teckenstöd i Östervåla, men det visar bara på hur okunniga de är. Teckenstöd räcker inte. Vi kommer därför att gå vidare.

I ett snarlikt fall i Göteborg avgjorde kammarrätten där i våras till förmån för en döv flickas behov att som funktionshindrad ?kunna leva som andra? som det står i domen.
Jesper Johansson har under hela sin skoltid vistats i teckenspråkig miljö. På sikt vill han återvända till Örebro, där han gick i skola år 2001 till 2008.
Christina Johansson säger att det är svårt att få besked från tjänstemännen på de frågor Jesper har:
- Socialkontoret i Heby liknar mest en lekstuga. Olika personer har varit inkopplade, men någon rapportering mellan dem tycks inte förekomma. Och det är mycket svårt att nå tjänstemännen. Lyckas man kan man bli avsnoppad. När jag frågade om de tog hem Jesper på grund av kostnaden på Mogårds folkhögskola, fick jag svaret att det behövde jag inte veta.