Susanna Skogsberg blev intresserad av pollinerare och den biologiska mångfald som finns på slåtterängar genom sin biodling.
Målet är att återskapa ängsmark med fler arter för att gynna pollinerande insekter och bevara den biologiska mångfalden.
Solen gassar redan vid tiotiden när en handfull frivilliga är mitt uppe i ängsslåttern i naturreservatet i Östa.
– Det svåraste är att få in det rätta schvunget med lien, säger Susanna Skogsberg. Hon har provat på att slå med lie förut, men det kräver en del övning. Det här är ett perfekt tillfälle.
På sitt sommarställe i närheten försöker hon anlägga en äng för att pollinerande insekter som fjärilar, bin och flugor ska kunna få mat. Men den måste skötas på rätt sätt för att alla blommorna ska trivas.
– Mitt intresse för att bevara och återskapa ängsmarken kommer från min biodling från början. Man blir väldigt nyfiken på vilka slags blommor bina varit till när man ser dem komma tillbaka med pollen i olika färger på sig.
Ängsmarken som slås idag ägs av Heby kommun och aktiviteten anordnas på initiativ av biodlarna.
– Insekter är otroligt viktiga för växter och livet på jorden, förklarar Elisabet Roman från Vittinge som också kommit till slåtterdagen.
Därför kan det bli problem med monokulturer, alltså stora odlingar med bara exempelvis raps.
– Bin gillar förvisso raps och de har pollen, men problemet är att det blir väldigt lite biologisk mångfald i sådana odlingar, med en enda gröda. De blommar ju bara under en period. Många olika växtarter gör ängen mer motståndskraftig och bättre för pollinerare, förklarar Elisabet.
Camilla Winqvist, som anordnar aktiviteten från kommunens sida, har inventerat en närliggande äng och hittat flera rödlistade arter, bland annat bastardsvärmare, en färgstark svartröd fjäril.
Gräs och sly måste tas bort för att inte kväva blommande växter och för att ängen inte ska gödas.
– Det här med stora ytor med gräsmattor blev modernt först på 1800-talet och folk har blivit vana med att det ska se ut så. Nu har det blivit populärt att återskapa ängar och vänta med att klippa gräset i till exempel dikeskanter. Men man måste vara tydlig och informera om vad syftet är. Annars tycker många att det ser skräpigt ut, särskilt när det är växter som står och fröar av sig, förklarar hon.
Hon tipsar om att den som har en egen gräsmatta kan hjälpa pollinerare genom att låta en del av gräset vara kvar och klippa det en eller två gånger per säsong, istället för varje vecka.
– Man kan också låta svårklippta områden, som runt träd, vara orörda. Då trivs många arter.