De har sålt skor i 100 år

År 1912 byggde byskomakare Wilhelm Lundqvist ett bostadshus åt sig i kurvan utmed Åbyvägen, mitt emot Gästgiveriet i Östervåla. Han ville bli stationär och bilda familj. Byskomakare innebar att man reste runt i bygden, bodde hos bönder och tillverkade skodon till alla på gårdarna.
– Farfar öppnade en liten butik på nedre botten. Han skaffade också ett urval fabrikstillverkade skor från Hästens i Uppsala, berättar sonsonen Ulf Lundqvist, 60, som fortsatt att sälja skor i kurvan.
I taket hänger par från farfarstiden som aldrig blev sålda. Ovanför kassaapparaten till exempel ett par damskor, knäppkängor med hög vrist, från år 1919.
Ulfs far, Gunnar Lundqvist, tog över skomakeriet och butiken. Han hade fått lära sig veta hut som springschas hos Karlssons Livs. Det var ett lyft, som det heter i dag, och en lättnad att bli sin egen. Detta skedde i mitten på 1940-talet,
precis efter kriget, och Gunnar Lundqvist byggde på villan en våning.
– Jag bor kvar här. Det här är alltså mitt barndomshem och min arbetsplats.

Butiken byggde jag om år 1990 genom att ta bort alla mellanväggar. Lite ensamt kan det väl bli när det är glest mellan kunderna, men då kan jag gå en trappa upp och syssla med annat, säger Ulf Lundqvist.
November i fjol sålde han tre gånger så mycket skor som i år.
– Vad vi skohandlare behöver nu är snö och kyla. Det påminner folk om betydelsen av nya fordrade vinterskor.
Ulf Lundqvist har julpynt i skyltfönstren. När UNT är på besök är det ännu inte jul.
På disken står en utlästningsmaskin. Den används till att göra för trånga skor litet större utan att det syns. I ett hörn står en så kallad notlingsmaskin från Husqvarna, ett minne efter farfar:
– Med den sydde han ovanlädret av ryggskinn på skorna han tillverkade. Bara att angöra tråden i den här maskinen är en vetenskap.
Ulf Lundqvist berättar att han förr klackade om skor, men inte nu längre.
– På 1990-talet kunde det bli tre, fyra par om dagen, mest damstövlar som hade dålig klackkvalitet på den tiden.

Tiden går fort och det återstår bara några veckor innan året 2012 är här.
En kulturgärning är det väl att envist ha fortsatt att sälja skor trots de senaste decenniernas konkurrens från galleriorna i Uppsala, bara 40 minuters bilväg bort.
– Tja, huset är betalt, jag har ingen hyra. Tänk dig hyran per kvadratmeter galleria i Uppsala. Reorna till trots, alla handlare måste ta igen kostnaderna på skorna de säljer. Jag kan hålla priserna nere tack vare mina låga kostnader. Jämför exakt likadana skor och jag tror nog att de är billigast hos mig! Dessutom tycker Stockholmstorparna om den service de får här i butiken.
Men, tillägger Ulf Lundqvist, han har ingen som tar över och själv räknar han med att hålla på till ålderspensionen ungefär.
– Så ett slut lär det bli. Jag kunde ha slutat tidigare, men jag ville att Lundqvist Skor skall ha styvt 100 år på nacken först.
Och visst finns det problem med att vara specialhandlare i en liten ort.
– Branschen är anpassad till de stora kedjornas efterfrågan. För 30 år sedan kunde jag köpa några skor av varje sort, nu är minimum en låda med 18 par. Det är svårt att hålla sådana lager.

Dagens skor, för det mesta tillverkade i Asien, håller generellt en bra kvalitet, säger Ulf Lundqvist. Undantaget är väl bara sport- och fritidsskor där den kan variera kraftigt.
– Skor håller dessutom ett ganska lågt pris. Det har inte ens fördubblats på 30 år. Men man måste sköta skorna. Putsa dem regelbundet med borste (inte svamp!) och skokräm. Borsta också i sulkanten, annars spricker lädret och tråden. Gör man det kan man gå långt.