Sam Ericsson tyckte att hembygdsgårdarna var tämligen livlösa utan djur. Nu är hans flock linderödsgrisar största genbanken i landet för denna urgamla och hotade ras. På gården i Storvreten utanför Östervåla finns också rödkullor (kor), hälsingefår och gotlandshöns.
På senare år har Sam Ericssons intresse att rädda svenska lantraser utvecklats till en affärsidé. Sam och hans hustru Camilla Ericsson investerade för två år sedan i ett gårdsslakteri och i mars i år tog de över en köttbutik i Östervåla. Det sker successivt en förändring i konsumenternas efterfrågan. Allt fler är beredda att betala mer för utmärkta livsmedel och makarna Ericsson hoppas att kunna leva på företagets avkastning.
– Men skall vi lyckas med att rädda hotade lantraser måste det finnas fler gårdar som håller till exempel linderödsgrisar. Jag vet flera stycken som gjort sig av med dem därför att de inte hittat någon avsättning för köttet, säger Camilla Ericsson.
På gården i Storvreten slaktades de fem första linderödssvinen i tisdags. Kommande lördag är det premiär för att sälja fläsket i butiken. Camilla Ericsson förestår butiken tillsammans med en professionell styckmästare tillika kallskänka från orten.
– Det som troligtvis kommer att bli lönsamt för oss är att vi nu har hela kedjan, det vill säga vi föder upp, slaktar och säljer köttet och slipper mellanhänder. Men det är naturligtvis nödvändigt att vi kan vara kostnadseffektiva också, säger Sam Ericsson som sköter slakteriet.
Det började som en hobby, men numera är det en filosofi om ett småskaligare samhälle som gör sig gällande i samtalet vid makarna Ericssons köksbord.
– Ja, småskaligare är ett riktigare begrepp än närodlat. För vad innebär egentligen närodlat? Att maten kommer från en gård en mil från konsumenterna, tio mil, eller kanske 20 mil, men utan kvalitetskrav? Vi handlar produkter upp till tio mils radie bara de är av garanterat hög kvalitet, annars skulle vi inte ha ett tillräckligt stort utbud i butiken. Småskalig djurhantering handlar också om att producenten skall kunna leva på verksamheten och därigenom bidra till landsbygden utvecklas, säger Sam Ericsson.
Ännu i början på 1950-talet fanns det många mindre gårdar i Sverige med några kor, grisar och höns. Sedan drevs idén om centraliserad stordrift igenom av politiker och myndigheter. Men numera är en av de starkaste opinionsyttringarna i samhället att kunna äta nyttigt och med gott samvete. Det som gör detta rimliga grundkrav så svårt att förverkliga är livsmedelsindustrins krav på billigare råvaror och högre vinster. Det drabbar både producenter och konsumenter, menar makarna Ericsson.
– Grisar slaktas i Sverige vanligtvis då de är cirka åtta månader gamla, ibland efter långa transporter och under stress i främmande miljöer. Våra grisar får gå fritt tills de vuxit färdigt, det kan ta ett år. Veckorna före slakt vistas de i en särskild hage utanför slakteriet för att inte bli rädda att ledas in i byggnaden, säger Camilla Ericsson.
– Grisar är kloka och känsliga djur. Vi har fullständig öppenhet. Folk kan komma hit och titta, säger hon.
Linderödssvinens rörelsefrihet (de vill vara utomhus också på vintern om det inte blåser) ger dem tätare muskler som binder mindre vätska.
– Stoppar du in ett stycke kött från linderödsgrisen i ugnen är det ungefär lika stort när det är färdiglagat. Med det storskaligt producerade köttet som finns butikerna är det annorlunda. Det krymper betänkligt under tillagningen. Således kan det, om man tänker efter, vara billigare att köpa kött och fläsk från småskaliga slakterier och butiker. Det handlar om en livsfilosofi som naturligtvis också öppnar en alternativ marknad för småskaligt producerade grönsaker med mera, säger Sam Ericsson.