Norr om Skogby i ĂstervĂ„la befann sig sju personer frĂ„n tvĂ„ jaktlag ute för att jaga Ă€lg en dag i december 2017. Dan Eriksson har jagat sedan barnsben och var jaktledare den hĂ€r dagen.
â Vi placerade ut passkyttar pĂ„ lĂ€mpliga platser dĂ€r Ă€lgarna troddes kunna dyka upp, berĂ€ttar han.
Efter ett tag smÀller det hos en av jÀgarna som skjutit mot en Àlg som fortsatt ivÀg. Det beslutas om eftersök och Dan Eriksson ropar ut i radion att han tar en annan vÀg och beger sig ivÀg ensam.
â DĂ„ ser jag en passkytt som har bytt plats. Jag reagerade pĂ„ att det inte var sĂ„ bra att han hade flyttat pĂ„ sig utan att meddela oss andra, sĂ„ jag gick mot honom för att prata, minns Dan Eriksson.
Det Àr dÄ skottet avfyras.
JÀgarkollegan har senare berÀttat att han bara sÄg Dan Eriksson som en svart gestalt och trodde att han var ett vildsvin.
â Skottet trĂ€ffade mig i ljumsken. Samma sekund som jag hörde smĂ€llen förstod jag att jag hade blivit skjuten. Sedan blev det nĂ„gon slags totalsmĂ€rta och chock.
Skottet gÄr in i ljumsken och ut genom anus för att lÀmna ett ungefÀr 15 centimeter stort hÄl mellan sÄrkanterna. Dan Eriksson har varit hockeytrÀnare i nÀstan 25 Är och har viss anatomikunskap.
â Jag förstod direkt att det var kört. Men jag förstod inte var jag hade blivit trĂ€ffad.
Dan Erikssons överlevnadsinstinkt sÀtter in och han försöker fly för att undgÄ att bli skjuten igen. Men ena benet bÀr inte och han hamnar i diket nÄgra meter dÀrifrÄn.
â Det var dĂ„ jag ropade ut i radion att jag hade blivit skjuten och att de mĂ„ste kalla pĂ„ ambulans. Och skytten svarade "nej, men jag sköt ju ett vildsvin".
Först efter en stund inser Dan Eriksson hur allvarligt skadad han Àr.
â Jag kĂ€nde att nĂ„got var fel dĂ€r bak. Jag knĂ€ppte upp byxorna, stoppade ner handen och fick upp tarmar, blod och avföring. Sedan sĂ„g jag sĂ„ret i ljumsken och tĂ€nkte att det inte fanns en chans att jag skulle överleva.
à terigen kickar överlevnadsinstinkten in och Dan Eriksson försöker stoppa blödningen.
â Jag satte mig pĂ„ hĂ€len och tryckte in hĂ€len i sĂ„ret. Sedan körde jag in knytnĂ€ven i ljumsken och kröp ihop till en boll, berĂ€ttar han.
Polisen har svÄrt att hitta olycksplatsen och skickar en lÀnk till en av jÀgarna.
â Han skulle klicka pĂ„ lĂ€nken för att poliserna skulle kunna fĂ„ GPS-koordinaterna, men han hade inte platspositionen aktiverad i sin telefon sĂ„ det fungerade inte.
Dan Eriksson tar sjÀlv över telefonen och hör dÄ en bekant röst.
â Det visade sig vara en gammal hockeymĂ„lvakt. SĂ„ jag kunde guida honom till platsen. Och sĂ„ bad jag de andra att springa ivĂ€g för att möta upp rĂ€ddningstjĂ€nst och ambulans vid olika vĂ€gskĂ€l.
Plötsligt ligger Dan Eriksson ensam kvar i skogen. Allting blir tyst och tankarna snurrar. EfterÄt har han fÄtt berÀttat för sig att han lÄg dÀr i nÀstan en timme innan rÀddningstjÀnsten lyckades hitta fram och förde honom till Akademiska sjukhuset.
â Jag opererades akut. De lappade och lagade. Jag har haft enorm tur. Jaktammunition Ă€r ju gjort för att göra stor skada och expanderar i kroppen, för att vilt ska dö omedelbart. SĂ„rkanalen var som en tratt som expanderades. Men jag klarade kroppspulsĂ„dern med nĂ„gra millimeter - sĂ„ jag hade verkligen Ă€nglavakt!
MÄnader av trÀning och ÄterhÀmtning vÀntade och Dan Eriksson vill gÀrna understryka sin tacksamhet för den vÄrd han fick.
â NĂ€r det verkligen gĂ€ller sĂ„ finns resurser. Jag blir nĂ€stan rörd nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ alla fantastiska personer som hjĂ€lpt mig.
LÀkaren förklarade att sÄren skulle lÀka ihop av sig sjÀlva inifrÄn och ut.
â Jag har stomi i dag och man har gjort rekonstruktioner av tarmar, anus och alla delar. Det Ă€r helt fantastiskt att man kan bygga upp allting. Tanken Ă€r att jag till vĂ„rkanten ska bli av med stomin, berĂ€ttar Dan Eriksson.
Efter olyckan har Dan Eriksson börjat förelÀsa om jakt och sÀkerhet. Bland annat pÄ jaktvÄrdskretsmöten. Han berÀttar att han upplever att det finns en viss machokultur dÀr det bland annat anses som beundransvÀrt att skjuta pÄ lÄnga avstÄnd.
â Han som trĂ€ffade mig sköt pĂ„ 275 meters avstĂ„nd, normalt kanske man skjuter pĂ„ 50-100 meter. Det var extremt dĂ„ligt omdöme och jag vill att man lyfter sĂ„dana hĂ€r frĂ„gor och diskuterar sunt förnuft i olika jaktsammanhang.
Nu har det gÄtt mer Àn ett Är sedan olyckan och Dan Eriksson har börjat jaga igen.
â Det var svĂ„rt i början. NĂ€r jag hörde ett skott reagerade kroppen som den gjorde nĂ€r jag blev skjuten, men det blir bĂ€ttre och bĂ€ttre.
I dag har Dan Eriksson pÄ sÀtt och vis förlÄtit jaktkollegan som sköt honom.
â Jag kan ha empati för honom för att ha rĂ„kat skjuta nĂ„gon. Han dömdes för grovt vĂ„llande till kroppsskada och vapenbrott och fĂ„r aldrig jaga igen, vilket Ă€r ett straff i sig. NĂ„gonstans har jag förlĂ„tit honom och det som Ă€r gjort Ă€r gjort. Nu vill jag gĂ„ vidare framĂ„t.