Norr om Skogby i Östervåla befann sig sju personer från två jaktlag ute för att jaga älg en dag i december 2017. Dan Eriksson har jagat sedan barnsben och var jaktledare den här dagen.
– Vi placerade ut passkyttar på lämpliga platser där älgarna troddes kunna dyka upp, berättar han.
Efter ett tag smäller det hos en av jägarna som skjutit mot en älg som fortsatt iväg. Det beslutas om eftersök och Dan Eriksson ropar ut i radion att han tar en annan väg och beger sig iväg ensam.
– Då ser jag en passkytt som har bytt plats. Jag reagerade på att det inte var så bra att han hade flyttat på sig utan att meddela oss andra, så jag gick mot honom för att prata, minns Dan Eriksson.
Det är då skottet avfyras.
Jägarkollegan har senare berättat att han bara såg Dan Eriksson som en svart gestalt och trodde att han var ett vildsvin.
– Skottet träffade mig i ljumsken. Samma sekund som jag hörde smällen förstod jag att jag hade blivit skjuten. Sedan blev det någon slags totalsmärta och chock.
Skottet går in i ljumsken och ut genom anus för att lämna ett ungefär 15 centimeter stort hål mellan sårkanterna. Dan Eriksson har varit hockeytränare i nästan 25 år och har viss anatomikunskap.
– Jag förstod direkt att det var kört. Men jag förstod inte var jag hade blivit träffad.
Dan Erikssons överlevnadsinstinkt sätter in och han försöker fly för att undgå att bli skjuten igen. Men ena benet bär inte och han hamnar i diket några meter därifrån.
– Det var då jag ropade ut i radion att jag hade blivit skjuten och att de måste kalla på ambulans. Och skytten svarade "nej, men jag sköt ju ett vildsvin".
Först efter en stund inser Dan Eriksson hur allvarligt skadad han är.
– Jag kände att något var fel där bak. Jag knäppte upp byxorna, stoppade ner handen och fick upp tarmar, blod och avföring. Sedan såg jag såret i ljumsken och tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle överleva.
Återigen kickar överlevnadsinstinkten in och Dan Eriksson försöker stoppa blödningen.
– Jag satte mig på hälen och tryckte in hälen i såret. Sedan körde jag in knytnäven i ljumsken och kröp ihop till en boll, berättar han.
Polisen har svårt att hitta olycksplatsen och skickar en länk till en av jägarna.
– Han skulle klicka på länken för att poliserna skulle kunna få GPS-koordinaterna, men han hade inte platspositionen aktiverad i sin telefon så det fungerade inte.
Dan Eriksson tar själv över telefonen och hör då en bekant röst.
– Det visade sig vara en gammal hockeymålvakt. Så jag kunde guida honom till platsen. Och så bad jag de andra att springa iväg för att möta upp räddningstjänst och ambulans vid olika vägskäl.
Plötsligt ligger Dan Eriksson ensam kvar i skogen. Allting blir tyst och tankarna snurrar. Efteråt har han fått berättat för sig att han låg där i nästan en timme innan räddningstjänsten lyckades hitta fram och förde honom till Akademiska sjukhuset.
– Jag opererades akut. De lappade och lagade. Jag har haft enorm tur. Jaktammunition är ju gjort för att göra stor skada och expanderar i kroppen, för att vilt ska dö omedelbart. Sårkanalen var som en tratt som expanderades. Men jag klarade kroppspulsådern med några millimeter - så jag hade verkligen änglavakt!
Månader av träning och återhämtning väntade och Dan Eriksson vill gärna understryka sin tacksamhet för den vård han fick.
– När det verkligen gäller så finns resurser. Jag blir nästan rörd när jag tänker på alla fantastiska personer som hjälpt mig.
Läkaren förklarade att såren skulle läka ihop av sig själva inifrån och ut.
– Jag har stomi i dag och man har gjort rekonstruktioner av tarmar, anus och alla delar. Det är helt fantastiskt att man kan bygga upp allting. Tanken är att jag till vårkanten ska bli av med stomin, berättar Dan Eriksson.
Efter olyckan har Dan Eriksson börjat föreläsa om jakt och säkerhet. Bland annat på jaktvårdskretsmöten. Han berättar att han upplever att det finns en viss machokultur där det bland annat anses som beundransvärt att skjuta på långa avstånd.
– Han som träffade mig sköt på 275 meters avstånd, normalt kanske man skjuter på 50-100 meter. Det var extremt dåligt omdöme och jag vill att man lyfter sådana här frågor och diskuterar sunt förnuft i olika jaktsammanhang.
Nu har det gått mer än ett år sedan olyckan och Dan Eriksson har börjat jaga igen.
– Det var svårt i början. När jag hörde ett skott reagerade kroppen som den gjorde när jag blev skjuten, men det blir bättre och bättre.
I dag har Dan Eriksson på sätt och vis förlåtit jaktkollegan som sköt honom.
– Jag kan ha empati för honom för att ha råkat skjuta någon. Han dömdes för grovt vållande till kroppsskada och vapenbrott och får aldrig jaga igen, vilket är ett straff i sig. Någonstans har jag förlåtit honom och det som är gjort är gjort. Nu vill jag gå vidare framåt.