Broar över älven hotas av rivning

I höstas såg läget mycket ljusare ut. Naturvårdsverket hade visat intresse att ta över som broägare och Fortifikationsverket lovade en miljon kronor till att göra dem till gång- och cykelbroar. Då skulle man exempelvis kunna ta sig över vattnen från Gysinge till Kerstinbo.
Under det kalla kriget på 1970- och 1980-talen ingick järnvägsbroarna över Dalälven som en viktig reservförbindelse om det större vägnätet skulle bombas sönder. Det var då, när tågtrafiken definitivt lagts ner, som Försvarsmakten tog över som ägare.
Men en undersökning som Gävle kommun nyligen gjort visar att det skulle kosta 7,5–10 miljoner kronor att blästra bort gravrosten i alla brospannen och måla om dem. Två av broarna finns i Gävle kommun, en i Sandviken (den minsta) och en i Heby kommun.
– Naturvårdsverket har nu dragit sig ur, de tyckte att det blev för dyrt. Som ny ägare skulle det åligga verket att betala renoveringen, säger antikvarie Anders Holmstedt .

Han har sedan 2007, då Fortifikationsverket meddelade att man vill bli av med dem, arbetat för att broarna ska räddas. Broarna är numera de mest intakta delar som finns kvar av järnvägen på linjen Sala–Gävle via Runhällen och Gysinge.
– Renoveringen är beräknad efter marknadspriser och där ingår att samla upp slipdammet och ta hand om det eftersom det finns blymönja under den gamla färgen. Det rör sig sammanlagt om stora ytor, säger Anders Holmstedt.
Landshövdingen i Gävle, Barbro Holmberg, är välinformerad och Anders Holmstedt kommer inom kort att begära mer bredningstid med henne om den senaste turen i ärendet. I början på nästa år kallar länsstyrelsen till ett möte med Fortifikationsverket, Naturvårdsverket och de berörda kommunerna.
– Vi måste komma till ett avslut, skall broarna räddas eller inte. Just nu står vi stilla och trampar vatten. Vad det kostar att riva dem finns det inga beräkningar på, säger Anders Holmstedt.

Kan man tänka sig att ideella föreningar på broorterna bidrar med renoveringsarbetena för att få ner kostnaderna?
– Frågan måste engagera många och föreningarna måste ha eldsjälar. Jag är inte så säker på att engagemanget räcker till för det. Men finns det skall vi försöka kanalisera det på ett vettigt sätt, säger Anders Holmstedt.