Han glömdes snabbt bort efter sin död år 1893 och i dag minns ingen honom. Men ibland händer det att någon långt senare får ett tips, börjar forska i arkiven och drar fram ett levnadsöde i ljuset igen. En sådan person är Olle Nilson i Kroksbo norr om Heby. Nu ger han ut Bläckhornets fånge, en biografi om denne Lénström, som säljs på Heby tegelbruksmuseums julmarknad nästa lördag.
C J Lénström föddes i Gävle år 1811, kom i slutet av 1820-talet som student till Uppsala, blev snabbt docent i litteraturhistoria, recenserade böcker och utgav i Uppsala och Gävle under några år på 1830-talet tvådagarstidningen Eos.
– En av hans egenskaper var otåligheten, han ”for stá” och det skaffade honom bekymmer livet igenom, berättar Olle Nilson.
Första bråket inträffade då han i Eos tryckte en berömmande artikel om Carl Jonas Love Almqvist. Det föreföll som om Lénström skrivit den, men den kom ur Almqvists penna.
Han angreps snart från alla håll och tvingades i början av år 1840 ut på en resa i Europa som varade året ut.
– Lénströms förhoppning när han återkom till Uppsala att uppståndelsen över artikeln i EOS skulle vara över slog slint. Studenterna kom inte på hans föreläsningar. Han återvände därför till födelsestaden Gävle där han tjänstgjorde som lektor på gymnasiet några år och uppskattades efter förtjänst.
År 1846, sedan han läst teologi och prästvigts, hamnade denne man i Västerlövsta som prost. Heby var då en bondby och en avkrok i utkanten av stiftet några decennier före järnvägen och tegelbruken.
– Lénström var också nykterist och sparsam. Han började låna ut pengar till fem procents ränta. När han dog upptog reverslistan många namn, däribland kronofogdens, landsfiskalens och småskollärarinnans, ja till och med grosshandlaren Axel Rosenlund, berättar Olle Nilson.
– Han blev med tiden rik som ett troll och fick de fina titlarna teologie doktor och filosofie jubeldoktor. Men på sin ålderdom ansåg Lénström ändå sitt liv förfelat. Han kände sig undanskuffad. Det var i Uppsala han ville ha verkat, skrivit böcker och recenserat.
Carl Julius Lénströms humör varierade livet igenom. Han var ömsom febrilt aktiv, ömsom nedstämd eller deprimerad.
– Han var knappast någon social människa. Under sina uppåtperioder skrev han intensivt och hans litterära produktion är imponerande, säger Olle Nilson.
Det blev 600 manuskript varav 150 trycktes. Många var tunna böcker, andra gedigna luntor. Han skrev poesi, dramer, naturskildringar, lexikon och läroböcker. Han skrev en svensk litteraturhistoria och flera böcker om dialekter. Lénström kunde sex moderna språk och var den förste i det här landet att översätta den ryske nationalskalden Pusjkin, berättar Olle Nilson.
C J Lénström skulle på äldre dagar drabbas av flera strider också i sin egenskap av präst, bland annat med en komminister i Enåker, och i ett annat ärende med riksantikvarien, och var på vippen att bli avsatt.
– Han engagerade sig i norra stambanans dragning förbi Heby (i stället för förbi Östervåla) och satsade pengar i tegelbruken. Det märkvärdigaste är kanske att han ingenstans talar om sin familj, hustrun som med tiden blev blind och sina fyra döttrar. Det är som om de aldrig hade funnits, säger Olle Nilson.
fotnot. Eos var i grekisk mytologi namnet på morgonrodnadens gudinna, på latin Aurora.