Länets kommuner har olika förutsättningar och satsar olika mycket på skolan. Det visar Skolverkets siffror från 2015. Knivsta kommun som i genomsnitt hade 14 elever per lärare lade förra året 42 000 kronor per elev på undervisningen medan Heby kommun som hade 10,5 elever per lärare lade 55 300 kronor. Trots det hade Knivstas elever högre resultat - 92 procent gick ut grundskolan med godkända betyg mot 88 procent i Heby. Älvkarleby kommun som satsade 3000 kronor mindre per elev än Heby gick bara 64 procent ut med godkända betyg. Uppsala med sin höga utbildningsnivå och akademiska tradition landade på 87 procent. Trots att det gått uppåt jämfört med 2015 så anser många att Uppsala borde kunna bättre.
Hur det ska gå till är inte lätt att veta. Enligt nationalekonomen Helena Holmlund, som forskar om skolan vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, i Uppsala har forskningen svårt att peka vad det är som styr resultaten. Mer pengar är inte automatiskt en effektiv lösning. Generellt så har socioekonomiska faktorer som föräldrarnas bakgrund, yrke och utbildning stor betydelse.
– Det slår tydligt igenom i forskningen. Man kan se att barn till föräldrar med högre utbildningsnivå tenderar att få högre skolbetyg än barn till föräldrar med lägre utbildningsnivå, säger hon.
Ofta syns mönstret också på kommunnivå. Det kan vara en förklaring till att Uppsala har högre resultat än exempelvis Tierp. Men det finns också kommuner som inte har de här förutsättningarna och som ändå klarar sig bra. För att finna förklaringar har forskningen jämfört olika kommuners inriktning för skolan. Det visar sig dock att skillnaderna är små mellan skolor som prioriterar en kunskapsskola eller en likvärdig skola och de som prioriterar utvärdering och resultat eller personalens kompetens.
Hur viktiga är lärarna?
– De är viktiga. Men vi vet inte vad som gör att vissa lärare lyckas bättre än andra. Det enda forskningen klart visar är att erfarenhet ger bättre skolresultat, säger Helena Holmlund.
Ulrika Lundqvist enhetschef vid Skolverket anser att ett systematiskt kvalitetsarbete är den viktigaste komponenten för att åstadkomma bra skolresultat. Det innebär att varje skola måste följa upp sin undervisning och elevernas utveckling för att få en bild av vad det är som gör att vissa elever utvecklas och andra i mindre utsträckning.
– Det räcker inte med att följa upp elevernas kunskapsresultat. Man behöver även titta på hur undervisningen planeras och genomförs, vilken kompetens lärarna har och hur arbetet med elever i behov av särskilt stöd fungerar Resultaten ska skickas vidare så att skolledning och politiker kan sätta in resurser där de behövs, säger hon.
Per-Arne Andersson, chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad vid SKL, är inne på samma linje, men han kallar den styrkedjan. Han anser också att det är viktigt att de nationella makthavarna är överens med de lokala om vad skolan behöver. I dag finns ett 60-tal riktade statsbidrag att söka till skolan. Det skapar byråkrati och passar inte alltid alla kommuners behov. Dessutom behöver lärarutbildningen stärkas och vara likvärdig.
– Och så har vi den ökade segregationen. Den gör att de duktiga eleverna och lärarna samlas på vissa skolor. Skolor med svaga elever blir mindre attraktiva och har svårt att locka till sig bra lärare. Det kan skapa en skolmiljö där varken elever eller lärare trivs, säger Per-Arne Andersson.
Hur man än vrider och vänder på frågan så tycks skillnaderna i länet bestå. I SKL:s senaste skolrankning, Öppna jämförelser, ligger kommunerna i syd fortfarande i täten.