Efter en lång vinter skiner nu vårsolen på skolan Centrum för Livslångt Lärande, CLL, i Heby. Många av eleverna på CLL studerar svenska och har invandrarbakgrund. Vid en parkbänk på skolgården sitter Haroon Mortazi.
Han har inte fått sitt första avslag än, trots det känner han sig orolig för framtiden.
– Jag hade nyligen ett möte med Migrationsverket. Efter det mötet känns det inte positivt. Den här terminen har jag börjat komma sent till skolan, för jag kan inte sova på nätterna. Jag mår inte så bra när det är så här, säger Haroon Mortazi med lågmäld röst.
Haroon är född och uppvuxen i Afghanistan. Likt tusentals andra pojkar från Afghanistan kom han till Sverige i november 2015. När jag frågar om hans ålder svarar han att han är 17 år och 4 månader. Han behöver egentligen inte räkna månaderna längre då Migrationsverket har ålderuppskrivit honom så nu är 18 år enligt myndigheten. Detta har stor betydelse för hans bostadssituation.
Enligt kommunens nya riktlinjer har en ensamkommande ungdom, som fyllt 18 år och har fått sitt första avslag på sin asylansökan, tre veckor på sig att på egen hand lösa sin bostadssituation. Får han ett avslag nu måste han lösa bostadssituationen innan skolavslutningen.
Just nu bor Haroon på HVB-hemmet Olivlunden i Heby, hur länge till han kan göra det vet han inte. Även om han inte har fått sitt första avslag än så har kommunfullmäktige i Heby beslutat att hemmet ska stängas.
Framför Haroon sitter klasskompisen Khalil Mohammadi. Han har ett tuffare yttre än Haroon och tar lite mer plats vid bänken. Även han kom till Sverige i november 2015 från Afghanistan. Till skillnad från Haroon har han fått avslag på sin asylansökan.
– Så jag och tre kompisar planerar att hyra en etta, berättar Khalil Mohammadi och tillägger att kruxet är att de inte ännu har hittat en ledig lägenhet.
Han frågar efter dagens datum och räknar hur många dagar han har på sig att lösa sin bostadssituation. Kanske kan han pendla sista tiden från Uppsala? Hur ser bostadsmarknaden ut där?
Nu bor han i ett familjehem, men det är inget som han kan fortsätta göra. Han känner att han är en ekonomisk belastning för familjen och att det är hög tid att han gör rätt för sig.
– Vi får inte jobb här utan utbildning. Enligt afghansk sed är du inte vuxen förrän du kan jobba och försörja dig själv. Det är skamligt för oss afghaner att inte ha ett jobb. Men i Sverige får vi inget jobb utan utbildning, säger Khalil Mohammadi.
På frågan om Haroon har förståelse för kommunens situation svarar han artigt men sammanbitet:
– Nu känner jag att de inte vill ha oss här. Varför skulle de annars införa en lag som denna?
Även Khalil ifrågasätter vad poängen med allt har varit.
– Jag lärde mig språket, kulturen, och kommunen fick betala för mig. Jag har bott i Sverige i över två år och nu måste jag kanske lämna landet?
Den tolfte juni avslutas vårterminen och över hela Sverige kommer ungdomar sjunga: ”Den ljusnande framtid är vår”. Utanför CLL:s skolentré småpratar flera om framtiden. Hur blir det med kärleksrelationen när man måste flytta? Ska man acceptera lagen och börja om på nytt i norrland eller ska man lyssna till rykten och ta sig till ett annat land i Europa? Att återvända till Afghanistan är inte ett alternativ.