Bishop Hill-spelet lättare att förstå
Ungefär en tiondel av befolkningen i Nora socken emigrerade till Amerika under andra halvan av 1800-talet. På söndagen framförde Norabygdens teatersällskap än en gång Bishop Hill-spelet som bygger på historien om utvandrarna från Nora.
Barnen Stina och Brita, spelad av Frida Möller och Linnéa Carlqvist, ville inte följa med till Amerika och när det var dags för avfärd sprang de till skogs. Jöns Erson, spelad av Håkan Sjösten, försökte hålla fast flickorna.
Foto: Emmali Anséus
Jöns Ersson blir förtvivlad och djupt deprimerad.
- Jag bär en pina över mig, säger han förbittrat.
Men plötsligt dyker profeten Erik Jansson från Biskopskulla upp och inger nytt hopp. Enligt Erik Jansson skulle han inte lyssna till Svenska Kyrkans prästvälde. Det var djävulens predikan.
- Endast Bibeln ska vara ert rättesnöre, förmanar Erik Jansson.
Enligt honom fanns det bara en plats där de inte riskerade att bli förföljda på grund av sin tro. Frihetens land, Amerika. Många av byinvånarna i Nora socken lockades av Erik Janssons planer på att resa till Amerika för att bygga upp ett nytt liv, "paradiset på prärien".
Bishop Hill-spelet bygger på en sann historia som utspelade sig i Nora socken under mitten av 1800-talet. De första turerna över Atlanten startade redan 1846 och många av passagerarna var Norabor.
Pjäsen är skriven av Stig Röjerås som har hämtat allt material från brev, kyrkoböcker, domstolsprotokoll och muntliga berättelser.
Den framfördes första gången 1985. Därefter spelades den varje år fram till 2005. Efter det har Norabygdens teatersällskap turnerat bland annat i svenskbygderna i USA.
- Tycker man att utvandrarböckerna av Vilhelm Moberg är bra så är det här ännu bättre. Den här historien är ju sann. Den innehåller så fascinerande livsöden, säger Eva-Lotta Andersson som har varit med och spelat i pjäsen sedan 1990.
Under söndagseftermiddagen hade knappt ett hundratal besökare bänkat sig framför scenen utanför Hembygdsgården i Tärnsjö. Karaktärerna i pjäsen har funnits på riktigt och många i Tärnsjöområdet är släkt med de personer som gestaltas.
En av skådespelerskorna som har deltagit under tidigare år spelade sin egen mormors-mormors-mor.
Alla som deltar i pjäsen är amatörer från bygden och många har varit med från första början. En av anledningarna till att de valde att bara ha med amatörer var att bibehålla dialekten, Noramålet.
- Dialekten utarmas med tiden och många yngre förmågor förstår inte ens orden. Men det är lättare att förstå handlingen nu än för 15 år sedan. De mest inbitna Noramålstalarna har slutat nu, säger Eva-Lotta Andersson.
Så jobbar vi med nyheter