Ingenting fungerade och hon fick själv improvisera och ta ledningen.
– Efteråt var jag helt slut och bestulen på det minne som ett värdigt avsked skall ge sörjande, säger hon.
Pappan gick bort den 5 november 2015. Pia Eriksson vände sig till kyrkans begravningsbyrå i Vittinge och kom överens om hur den borgerliga begravningsakten skulle genomföras.
Dagen innan, den 24 november, ringde hon byrån och fick veta att den person som handlagt förberedelserna var sjukskriven.
– Jag hänvisades till kyrkans begravningsbyrå i Tärnsjö. Där hade man ingen aning om pappas begravning. Men man lovade att vara var på plats i kapellet i Heby.
Dagen innan var hon och modern där för att kolla en sista gång att allt var i sin ordning. Där var ostädat och i taket hängde spindelnät.
Begravningsdagen var Pia Eriksson på plats i god tid.
– Jag blev genast misstänksam. Ljusen var inte tända. Och framför allt saknades representanten från Kyrkans begravningsbyrå.
När hon skulle lämna in kakor som hennes mor bakat till minnestunden i församlingshemmet blev hon förskräckt.
– Då visade det sig att en begravning bokats i stort sett samtidigt i kyrkan. Vår cateringleverantör hade blivit tillsagd att duka av. Jag vägrade att gå med på det. Var skulle våra gäster ta vägen?
Pia Eriksson lyckades genomdriva att gästerna på hennes fars begravning, 40 personer, skulle få behålla lokalen. Gästerna från begravningen i kyrkan uppgick till tio och de fick finna en annan lokal.
– När jag gick tillbaka till kapellet såg jag på håll våra gäster stå rådvilla utanför. Begravningsentreprenören lyste fortfarande med sin frånvaro.
Pia Eriksson tvingades rädda situationen och ta hand om gästernas kläder och blommor, var de skulle sitta, hälsa välkommen och tillse att musiken spelades på de rätta ställen under ceremonin.
– Min främsta uppgift var att min mor inte skulle märka något. Det gjorde hon inte heller och officianten skötte sig bra. Men efteråt klappade jag ihop och på kvällen berättade jag för min mor vad som hänt.
Pia Eriksson vände sig till Kyrkans begravningsbyrå i Fagersta, till vilken byråerna i Vittinge och Tärnsjö är filialer.
Till sist ersatte byrån kostnaderna för kista och annonser (som två gånger haft olika namn på sörjande felstavade) och några andra utlägg som kompensation, totalt 15.700 kronor till dödsboet.
– Jag har bett mamman om ursäkt. Det är hon som är beställare av begravningen och vad jag förstår är hon nöjd med den. Självklart skulle vi varit där, men i det här fallet blev det fel när jag lades in för en operation, säger Kicki Wappsell på Vittinge begravningsbyrå.
Mycket av kritiken, menar hon, skall riktas mot församlingen som har ansvaret för själva akten, inte mot begravningsbyrån:
– Exempelvis missarna med ljuständning, städning och lokalbokning.
Pia Eriksson säger hon inte fått någon ursäkt för att hon förmenades ett värdigt avsked av sin far.
– På grund av byråns slarv och inkompetens. Ett företag kan inte stå och falla med en person. Blir denne sjuk måste det finnas en plan B. Jag kräver nu ett skadestånd på 25.000 kronor för personligt lidande, men det ville byrån inte gå med på.
Pia Eriksson sjukskrevs i en månad. Då kom nästa smäll. Stoftet efter hennes far var försvunnet.
– Ingen kunde ge ett vettigt svar på var det fanns och när bisättningen skulle ske.
Tre månader senare, den 22 februari, fick hon ett i ett mail från Svenska kyrkans församling i Heby veta att stoftet anlänt till församlingen och att bisättningen ”ska ske framåt maj”.
– Men jag vill se urnan innan jag tror på det, säger Pia Eriksson.
Hon har vänt sig till kommunen, länsstyrelsen och till Svenska kyrkan med sina många klagomål, där också ingår att alla också blommor skickades med kistan för kremering, fast att överenskommelsen var att familjen skulle behålla dem.
– Det visade sig att Svenska kyrkan inte sanktionerar egna begravningsverksamheter och att de här lokala byråerna därför inte tagits upp i Sveriges begravningsbyråers förbund, SBF.
– Jag måste bidra till att något liknande inte kan hända igen, säger hon.
En anmälan mot byrån har lämnats till Allmänna Reklamationsnämnden, ARN.
LÄS MER: Begravningsbyrån svarar: "Skadeståndskraven orimliga"