Det är bävrar, dessa flitiga grovarbetare, som av spåren att döma ligger bakom villervallan. Roligt att det finns sådana djur i grannskapet, tycker ortsborna. För bara en mansålder sedan var bävern utrotad i Sverige.
Som av en tillfällighet bär platsen där Nordsjövägen korsar Fallbäcken just namnet Dammen. Uppsalabon Monica Hedström Carlsson har fritidshus i närheten och följer avverkningen:
– Det är spännande och roligt att se hur de går till väga, men det är klart att de ställer till med en hel del för skogsägaren, säger hon.
Vi studerar de spetsiga stubbarna och de stora flata träspån som bäverns vassa framtänder åstadkommer när den hyvlar sig in i virket.
– Jag var här för snart tre veckor sedan och jag kan se flera träd som blivit bearbetade sedan dess, säger Monica Hedström Carlsson.
Men någon fördämning eller bäverhydda syns inte till. Här tycks det vara fråga om matinhämtning. Bävern äter örter och löv på sommaren och samlar löv och bark från björk och favoriten asp i förråd under vattenytan att äta av under vintern.
Kanske måste boplatsen sökas uppströms Fallbäcken? Fler kilometer därifrån finns mycket riktigt en fördämning och en hydda.
– Jag misstänker att det rör sig om två boplatser, säger statskonsulent Göran Sjöberg vid SLU i Umeå. Kanske är det ungar till familjen i fördämningen som bosatt sig nedströms i vattendraget. Bävern bor också i jordhålor med ingången under vattenytan ocg de är de svåra att upptäcka.
– Att den under vintern avverkar träd tyder på matbrist eller att den lagrade födan av någon anledning blivit otjänlig, tillägger Göran Sjöberg.
Bävern har återhämtat sig starkt i hela landet under de senaste decennierna. I slutet på 1800-talet utrotades den till följd av ett under lång tid hårt jakttryck samt talrika utdikningsföretag. Runt år 1900 fanns bara några hundra i hela Europa.
Men en norrman hade envist skyddat bävrarna på sin mark, och därifrån började denna gnagare - släkt med åkersorken på långt håll - att återinplanteras. I dag finns drygt 100 000 bävrar i Sverige. Den förekommer till och med i Stockholm och den får jagas under en del av året.
Den är aktivast i skymning och gryning och mycket vaksam:
– Kommer du från land plaskar den en varningssignal till sina fränder med den platta svansen som också fungerar som en åra, dyker och försvinner. Men kommer du sakta i en roddbåt är den mindre skygg, säger Göran Sjöberg.