Det finns minst fem sadelmakare i Heby kommun och Rebecca Steneros är förmodligen nyast. I höstas blev hon klar med sadelmakarutbildningen i Tärnsjö. När hon påbörjat utbildningen fick hon veta att hennes mammas farfars far hade samma yrke.
– Mammas farfar blev jätteglad när jag blev sadelmakare. Det är roligt att han fick uppleva det, säger hon.
Allt började med att hon inte hittade tillräckligt bra utrustning till sina egna hästar.
– Sadlar och träns hade inte den standard jag ville ha. De var tröga och dåligt gjorda. Då tänkte jag att jag kan göra egna grejer, berättar hon.
Redan under utbildningen startade hon företag ihop med sin partner. När de gick skilda vägar omvandlade hon handelsbolaget till enskild firma, vilket krävde en hel del administration.
– Det är svårt att komma igång som egen företagare. Jag har gått fyra olika starta eget-kurser, ändå känner jag att jag inte har koll, säger hon.
Inkomsten är ojämn, så hon har tagit timanställning i kommunens servicegrupp för att dryga ut inkomsten när uppdragen är glesare.
Strax utanför Östervåla har hon sin verkstad, på sin pappas gård som är under renovering. Där finns två gamla trampsymaskiner och en eldriven. Sadelmakarens viktigaste verktyg är annars skärsyl, remskärare, nål och näbbtång. Rebecca Steneros stoppar och lagar sadlar, men är bäst på selar.
– Det är roligare med selar. De är finare och man får använda fler tekniker. Det är mer hantverk. En sadel är mer som att sätta ihop en byggsats, säger hon.
En sadelmakare gör dock mycket mer än hästutrustning. De flesta jobbar med inredning till båtar och bilar och klär om möbler också.
– Bara hjärnan sätter gränser, det är kul, säger Rebecca.
Mode och inredning är roligast. Helst gör hon väskor, jackor och möbler. En väska sydde hon till en sjökapten som hade designat den efter eget huvud.
– Nu har jag träffat två designers i Paris. Vi tog fram idéer och jag ska skicka två prototypväskor, berättar hon.
Men hon har inte nischat sig ännu. Med sina yrkeskunskaper skulle hon kunna skinnklä proteser och andra hjälpmedel också. Det gjorde hon under sin praktik hos en ortopedingenjör.
– Det var roligt, men nu tänker jag satsa på mitt eget först och främst.
Är konkurrensen hård mellan er sadelmakare i kommunen?
– Nej, jag har många jag kan höra av mig till om min kunskap brister. Vi är bra på olika saker, svarar Rebecca Steneros.