Utan en reviderad plan är det mycket svårt att göra nödvändiga restaureringar i parken för att få den vitryggiga hackspetten stationär i området igen.
Enligt Kristoffer Stighäll, nationell projektledare för att rädda vitryggen, behöver granskog avverkas för att ge aspbestånden, som är vitryggens livsmiljö, möjlighet att expandera.
– Men när en aktuell skötselplan saknas blir det inga avverkningar. Flera tjänstemän på Naturvårdsverket har framfört åsikten att svämskogsmiljön bara får förändras genom bränning eller översvämning, inte genom avverkning.Kristoffer Stighäll påpekar att konsekvenserna av översvämning skulle leda till ännu mer mygg i området och ohyggligt stora kostnader för utebliven elproduktion.
Den nu gällande planen är från 1998 då parken öppnades. En orsak till det väl tilltagna fågelskyddet i den planen var förhoppningen om att den vitryggiga hackspetten skulle kunna räddas kvar i området. Därför skulle allmänhetens tillträde till främst Tinäset kraftigt begränsas. Men någon häckning har inte ägt rum där sedan år 1996.
Sedan tre år tillbaka driver Svenska Naturskyddsföreningen ett projekt där unga vitryggar inplanteras i Färnebofjärden. Fåglarna sätts i voljärer en tid för att de skall bli präglade på den lokala miljön. Färnebofjärden är tillsammans med Båtforsområdet vid Söderfors och Klarälven i Värmland utgör de tre biotoper i landet som kan rädda en liten stam av vittryggar kvar.
Förra sommaren fanns en hona och flera hannar i parken, en häckning påbörjades, men avbröts troligen därför att honan inte var könsmogen, säger parkförvaltare Anna Jansson:
– Under inventeringen hittills i år har tyvärr honan inte setts till. Men fortfarande är en tvåårig hanne kvar och hävdar revir. I sommar planerar vi att sätta ut flera nya vitryggar.
Men delar av Nedre Dalälvens unika älvlandskap behöver skyddas och det är ofrånkomligt att det inkräktar på allmänhetens tillgänglighet. Naturvårdsverket vill därför kunna styra var besökarna rör sig i parken.
– I Tinäset finns ett flertal fågelarter och skalbaggar som behöver skydd. Men vi arbetar hela tiden på att göra de öppna områdena tillgängligare, exempelvis vid Skekarsbo fågeltorn och vid Sevedskvarn och Tyttbo där det bland annat finns ramper, leder och vindskydd för rullstolsburna, säger Anna Jansson.
Kristoffer Stighäll säger att Svenska Ornitologiska Föreningen vill ha bommen på tillfartsvägen till Tinäset kvar liksom de nuvarande fågelskyddsområdena.
– Kommersiell besöksnäring knackar på dörren och vill få bort bommen. Men det är en välsignelse att det så långt söderut i Sverige finns en vildmark där det inte hörs motorljud från olika fordon, säger han.