Äventyrslusta hund och hundägare emellan
Det finns det som är lätt för en hund, som att hämta bollar i vattnet. Det finns det som är svårt, att dra en leksaksbil i ett snöre. Det finns det som är lätt för en hundägare, att svara på tipsfrågor. Det finns det som är svårt, att gå på styltor.
Marita Andersson går i mål med förbundna ögon på station 4 ledd av samojeden Vera och alaskan malamuten Aniak. Hon får tiden 1,14 minuter, som ger 7 poäng. Ett bra resultat med två hundar.
Foto: Ann Svalander
- Har du myggservetter? Bajspåsar?
Karin Johansson tog upp de mest väsentliga med varje startande ekipage innan hon släppte i väg det på den första slingan ute på Östahalvön vid Färnebofjärden. En längre och en kortare sträcka hade preparerats med sammanlagt nio stationer.
- Ur vägen, för här kommer det att gå undan, skrävlade Stig Hallsten när han fått på sig den gröna halsduken som ögonbindel och greppat det blå repet med högerhanden, i den vänstra höll han kopplet med lånehunden Myrra, en petit basset griffon vedéen. Så jagade de på mellan träden och på bara 1,01 var de i mål, snabbast dittills minsann och bara den där förargliga sekunden från en tiopoängare.
Tävlingskonceptet hade Karin Johansson tagit med sig från ett liknande arrangemang i Enköping. I det stora hela handlade det om samspelet hund och hundägare emellan - skulle husse gå på styltor var det bra om hunden höll åt sidan, skulle matte skicka i väg ett krocketklot skulle inte hunden klippa det. Svåra grejer. Men också lättare, som att leta rätt på tio snusdosor med korv, rena baggisen så klart. Och att klara tipsfrågor med hundanknytning: Vilken hundras har simhud mellan tårna? 1. Sankt Bernhard? 2. Newfoundland? 3. Berner Sennen?
28 ekipage hade gett sig ut till Östa, mer än väntat. Små och stora, en schäfer, en tollare, en parson russel, tre border terrier, en border collie, två border collie-blandisar, tre samojeder, en lagotte, en bearded collie, en australisk kelpie, en strävhårig tax... Nej, vänta, den strävhåriga taxen - hon heter Zita - är utom tävlan, hon är bara med för promenadens skull, rådjursjakt är mera hennes grej.
- Jag tyckte att hon kunde hänga med, säger matte Gunilla Berglund från Möklinta, som ska gå äventyrsstigen med schäfertiken Tessi, två år.
- Vi får se hur det går. Tessi är en utpräglad sällskapshund och något mer än valp- och unghundskurs har hon inte gått.
Det började kanon, med full poäng, när matte drog Tessie tio meter i en kärra på tio sekunder blankt. Men sedan, nåja, en agilitybana hade Tessi aldrig förut sett, så det där med att krypa genom tunnlar krävde övertalning, för att inte säga lock och pock.
Men krocketklotet lät hon väluppfostrat bli.
FOTNOT: Det är Newfoundlandshunden som har simhud mellan tårna.
Så jobbar vi med nyheter