Hur hamnade du och din hustru i Heby?
– Vi reste runt och letade hus på landet. Gunny blev förälskad i den här gamla före detta bondgården mitt i Heby. Vi flyttade hit i juni 1998. Ladugården hade också ett mångårigt förflutet som garagelänga. Den byggde jag om till ateljé. Jag är ofta därinne och målar. Men jag har ingen egen stil. Jag vill inte ha det heller. Jag vill kunna förnya mig. Det viktigaste tycker jag är att använda oljefärgen på duken till något vettigt.
Säljer du dina målningar?
– Nej. Fast anhöriga får ibland en och annan, så alla har jag inte kvar. Däremot saknar jag att Heby inte arrangerar Konst på väg eller Konstrundor, som de också kallas, där publiken kan besöka konstnären i ateljén. I vår kommun finns åtskilliga som målar, såväl amatörer som professionella. Jag inbillar mig att flertalet av dem skulle vilja visa sina alster och kanske också sälja dem.
3Kommer ingen spontant hit och ber att få titta?
– Jo, så är det, ganska många faktiskt. Jag tycker att det är roligt att visa. Jag målar inte med pensel eller kniv utan med spatel. När man målar i olja är starkt dagsljus ibland ett problem, eftersom färgen kan reflektera sig. Men jag har installerat speciella lysrör i ateljén som ersätter dagsljus fast utan reflexer.
Vad betyder skapandet för dig?
– Att jag håller mig igång och att jag gör något som är kreativt. Det är särskilt viktigt med stigande ålder. Men jag har inte längre kvar den fantasi som jag tycker att jag hade i yngre dagar. Nu letar jag i stället mina motiv i omgivningen. På de senaste 16 åren är mycket hämtat härifrån Heby och Västra Uppland. Det mesta är föreställande, men jag målar också abstrakt ibland, eller som impressionisterna. Det händer att jag vill prova att kopiera en känd konstnär. Det är naturligtvis mycket svårt. Jag ser ju att resultatet är sämre, men arbetet med en sådan bild fungerar som fortbildning.
Tycker du om Heby?
– Ja, det gör jag. Men ibland saknar jag närheten till vatten. I Sollentuna, där vi bodde länge, hade vi 200 meter till Edsviken i Mälaren. I det här sammanhanget skulle vilja påpeka att det är väsentligt för en ort hur kommunala gator och torg ser ut. När vi besökte Heby första gången gav byn ett propert intryck. Men i många år har miljöerna tillåtits att förfalla. En vändning ser ut att ha inträffat på senaste tiden, men från en låg nivå. Det är viktigt att utemiljön är tilltalande om människor skall lockas hit.
Vad målar du just nu?
– En miljöbild härifrån gatan.