I sin ungdom funderade Anders Wall att utbilda sig till präst. Men i de sena tonåren upptäckte han att han var bättre lämpad för affärer. Det är ett val han är nöjd över i dag.
På onsdagen fyllde en av Sveriges kändaste entreprenörer Anders Wall 90 år, en ålder han uppnår med blandande känslor.
— Det är inte roligt att bli gammal, men det är en glädje att få mogna, säger han.
När han tittar tillbaka på sitt långa och innehållsrika liv är det ordet tacksamhet som oftast dyker upp. Allt började med att prästen och skolläraren, den intellektuella eliten i uppväxtorten Giresta, la märke till den unge Anders Walls läshuvud.
— På den tiden var det otänkbart för en pojke med min bakgrund att läsa vidare efter folkskolan. Men skolläraren och prästen såg att jag hade talang och de stöttade mig så att jag i alla fall skulle få chansen att fortsätta min skolgång. I största hemlighet skickade vi in en ansökan till det Högre Allmänna Läroverket i Uppsala, och jag kom in. För det är jag dem evigt tacksamma, utan dem hade jag nog inte varit där jag är i dag.
Tacksamheten mot föräldrarna är också stor. Anders Wall beskriver sin pappa som arbetsam, trygg och tystlåten. Sin mamma framställer han som en varm människa och ett socialt geni.
— De gav mig en grundläggande trygghet, självkänsla och stolthet som var oerhört viktigt för mig i hela min karriär. Min mammas högsta önskan var att jag skulle få studera och min pappa blev också överlycklig när jag kom hem med antagningsbrevet. Han la armen om mig och sa, "det här är det bästa som har hänt, du hade ändå aldrig blivit någon bra bonde, du kan ju inte ens namnen på våra elva kor".
Men ungdomen innehöll mörkare episoder också. I tonåren sades familjens gårdsarrende upp och de tvingades auktionera bort sina ägodelar.
— Det där var en otroligt jobbig tid, stora delar av våra liv rullade bort från gården och vi kunde bara stå och se på. Det tog extra hårt på min pappa. Det var första gången jag såg honom gråta, han älskade verkligen sina djur djupt.
Födde det där någon revanschlusta i dig?
— Absolut, då tänkte jag verkligen att jag ville visa dem genom att lyckas. Jag drevs nog av revanschlustan i flera år efter det där. Men det där bekymrar mig inte på det sättet längre, var generation har sina problem.
Lyckades gjorde också Anders Wall. Efter studier på Handelshögskolan blev han i början på 1960-talet Sveriges yngsta vd på ett börsbolag när han tog över posten i aktiebolaget Kol & Koks. Men det var först några år senare han gick från att vara en yngling på väg uppåt till att bli en självklar del av Sveriges finanselit. Det lyckades han med genom att sälja av hela företagets kol- och koksverksamhet.
— Företaget hade ekonomiska problem och det som hade allra sämst utsikter var distributionen av kol, koks och olja. Jag blev då uppvaktad av ett amerikanskt oljebolag som ville köpa och jag hade styrelsens fullmakt att sälja för 15 miljoner kronor. När en av amerikanerna förklarade att de hade stora resurser drämde jag till med 25 miljoner och efter förhandlingar sålde vi till slut för 23 miljoner. Jag kunde knappt tro det, på den tiden var det en hisnande summa som i ett slag löste bolagets ekonomiska bekymmer. Kort därefter bytte vi namn till Beijerinvest, en ny era började och min karriär kickade igång på allvar.
Resten är sedan modern näringslivshistoria. Mest känd för allmänheten blev nog Anders Wall 1981 när Beijerinvest slogs ihop med Volvo. Wall blev då styrelseordförande i Nordens största företag. Men ironiskt nog är fusionen med Volvo något Anders Wall ångrar i dag.
— Jag borde kanske ha insett att man bara ska göra samgåenden mellan företag där företagskulturerna är likartade. Jag blev kanske lockad av att bli styrelseordförande i Nordens största bolag. Det pågick något år, men det blev ganska snabbt tydligt att det inte skulle fungera.
En av anledningarna till att ihopslagningen inte blev framgångsrik var att det skar sig mellan Anders Wall och Volvos vd Pehr G Gyllenhammar. Tonen mellan de båda finansmännen har varit hårda under åren. I en intervju med SvD 2009 sa Anders Wall att "PG Gyllenhammar försatte inte ett tillfälle att framhålla sig själv" och i PG Gyllenhammars memoarer som utkom 1991 skrev han "av åren med Anders Wall lärde jag mig en hel del. Bland annat hur det är att vara totalt skrupelfri". Men i UNT vill Anders Wall inte dröja sig kvar för länge vid Gyllenhammar.
— Rent kort kan man säga att vi var två tuppar i samma hönsgård, och det blev inte lyckat. Vi kan lämna det där.
Din bakgrund var väldigt annorlunda jämfört med de flesta andras när du blev en del av finanseliten i Sverige. Var det en för- eller nackdel?
— I mitt fall har det bara varit en fördel. Jag har hela tiden fått skapa allting själv och aldrig kunnat luta mig tillbaka och lita på några ärvda pengar. Det har hela tiden gjort att jag varit nyfiken och villig att utvecklas, kanske på ett annat sätt än de som föds in i den världen. Det enda jag hade med mig var den trygghet och sunda självkänsla jag fick från mina föräldrar. Jag kom in i finansvärlden med nya, friska ögon och kunde röra om lite bland gubbarna och de gamla strukturerna.
Det senaste året har Anders Wall till stor del spenderat på säteriet Starfors utanför Heby. Han köpte säteriet redan på 1960-talet men han och frun Charlotte flyttade inte in förrän 1980-talet. Paret har sedan dess lämnat stora avtryck på kommunen. De var drivande i frågan om att kommunen skulle byta län och deras insatser har varit avgörande för anläggandet av e-handelsklustret i Morgongåva.
— Det är nog svårt för en ung person idag att föreställa sig vilka praktiska hinder som faktiskt fanns inom i bland annat kommunikationer och sjukvård innan länsbytet. I likhet med många andra svenska bruksorter där bruket hade försvunnit var till exempel orten Morgongåva i det närmaste död, det var helt förfärligt faktiskt. Att vi bytte län gjorde att Heby kommun även administrativt blev en del av Uppsalas arbetsmarknadsregion, som vi redan var en naturlig del av, och det har varit avgörande skulle jag säga.
— Min hustru Charlotte ska dock ha den största elogen för länsbytet. Jag såg på nära håll hur hårt hon arbetade med det här, och det var otroligt imponerande.
Hur ser du på utvecklingen av e-handelsklustret i Morgongåva?
— Jag köpte en lokalyta på 30 000 kvadratmeter med två anställda när vi grundade företagsparken år 2000. I dag ligger lokalytan på 120 000 kvadratmeter med 1400 anställda, så det har varit helt fantastiskt. Jag är övertygad om att e-handeln är framtiden och bolagen i företagsparken expanderar ständigt. Det här är bra för hela orten, serviceutbudet ökar, småföretagarna gynnas och folk vill flytta hit. E-handeln har blåst liv i Morgongåva, och det är jag mycket glad och stolt över.
Förutom affärer är Anders Walls stora passion i livet kultur. Och för honom har musiken och konsten alltid varit mer än ett tidsfördriv.
— För att orka med den ganska hårda finansvärlden måste man ha balans i livet, och där kommer kulturen in. Konst och musik berör de stora, mänskliga frågorna och talar till oss på ett djupare plan än det rationella och det var avgörande för att jag orkade jobba så hårt som jag gjorde.
Under tiden som affärsman spenderade Anders Wall mycket tid i USA. Men för att klara av arbetsbördan bestämde han sig för att varje fredag ta sig tid att gå på konstgallerier, museer och operan. En av kulturinstitutionerna han ofta besökte var operahuset Metropolitan i New York. Och även om likheterna mellan Heby och New York är få, kan faktiskt Anders Wall drömma sig tillbaka till de där fredagarna i "The big apple" utan att lämna kommunen.
— Det glädjer mig något otroligt att man kan gå och kolla på livesändningar från Metropolitan i Heby Folkets hus. Det får mig verkligen att minnas en helt annan tid.
I dag är det sonen Johan som har tagit över styrelseordföranderollen i familjebolagen. Även om Anders Wall fortfarande arbetar en del med bolagen ägnar han huvuddelen av sin tid med sina stiftelser. Han är medgrundare och ordförande i Beijerstiftelsen som sedan starten gett bidrag på omkring 700 miljoner kronor till forskning inom bland annat medicin, genetik, miljö- och hållbarhetsfrågor och till kulturen. Stiftelsen äger också designföretaget Svenskt Tenn.
— I Uppsala finansierar vi Beijerlaboratorierna inom gen- och neuroforskning, läkemedelsforskning och husdjursforskning. Vi bidrar till två professurer, Beijerprofessuren i artificiell intelligens och Anders Walls professur i entreprenörskap, och vi samarrangerar den årliga Anders Wall-föreläsningen i entreprenörskap i universitetsaulan. Vi har sedan länge ett fint samarbete med Uppsalas två universitet.
Den stiftelse som bär hans eget namn fyller 40 år i år och har hittills delat ut 70 miljoner kronor i stipendier och bidrag till omkring 450 stipendiater som verkar inom entreprenörskap, forskning och musik.
— Mycket handlar om att jag vill ge någonting tillbaka till samhället. Jag vill ge unga, begåvade och kreativa människor en chans att utvecklas och göra världen bättre. Alla vinner på om de här människorna lyckas. Men det är också ett sätt att hedra de människorna som trodde på mig och mot alla odds gav mig chansen när jag var ung.