Trots konkurrens från de pågående olympiska spelen i Tokyo ringlar kön lång utanför Gårdsjö älgpark. Hundratals personer har bokat en biljett till dagens älgtur. Efter turen är det många som vill få en pratstund med den karismatiske ägaren av parken, Leif Lindh. Turisterna verkar vara minst lika intresserade av honom som av älgarna.
Nu kan alla som vill också stilla nyfikenheten genom att läsa "Leffes" självbiografi.
— Tanken att skriva en bok har funnits i flera år. Jag har varit med om så många roliga saker i livet att det vore kul att få dela med sig av det till alla som är intresserade, säger Leif Lindh.
Vad fick dig att ta steget och skriva boken?
— Det var ett stockholmspar som kom hit och åkte med på turen. Efteråt ville de prata med mig och det första damen sa var "det saknas något i den här parken". Sedan såg hon mig rätt i ögonen och sa hon med väldigt bestämd röst, "du måste skriva en bok". Det fick mig att våga ta steget och göra verklighet av den här tanken.
Vad handlar boken om?
— Man får en förståelse kring varför det blev älgar för min del och så får man en inblick i vad jag har gjort tidigare i mitt liv.
Leif Lindhs älgintresse sträcker sig långt tillbaka. Hans kärlek till de stora djuren gjorde honom till en oduglig jägare.
— Jag var ofta med pappa på älgjakt och har även jagat själv. Men jag var aldrig någon tillgång för jaktlaget. Varje gång pappa sköt en älg grät jag och när jag själv började jaga släppte jag förbli de flesta. De få gångerna jag sköt något var det med en stor klump i halsen.
Varför tror du att älgar fascinerar så mycket?
— Mystiken. Det är stora djur som tar sig fram i skogen nästan ljudlöst, de är otroligt vackra när de rör sig i vår natur. Sedan finns de bara i ett handfull länder och faktum är att de har minskat ganska rejält i Sverige de senaste 20 åren. Så det är allt färre svenskar som faktiskt har sett en älg i det vilda.
Tidigare har han bland annat arbetat som postiljon, anläggningsarbetare, brandman och fritidschef i Heby kommun. Men nu är älgparken huvudsysslan och Leif Lindh känner att han har hittat ro i livet.
— Jag är så lycklig att vi kan leva på det här. Hade jag gjort det för pengarna hade jag slutat för länge sedan, om man skulle räkna per timme har jag så dålig lön att det vore otänkbart att hålla på. Men jag brinner så mycket för det här att det är 100 procent värt det.