De syns knappt de små ulliga, bruna kalvarna där de ligger och trycker mellan granarna. Men när parkägaren Leif Lindh kliver av traktorn och lockar fram Göta med bananer, då tultar kalvarna efter och vi får beundra dem på bara några meters avstånd. Men vi får noggranna instruktioner om att hålla oss kvar på vagnen bakom traktorn.
– De litar på mig och på min pappa men om ni går av vagnen så skulle de antagligen attackera. Den första tiden är jätteviktig för att de ska vänja sig vid människor. Jag sover med älgarna de två första dygnen och även efter det tillbringar vi 15 timmar per dygn här ute i några veckor, berättar han.
Isa, som är förstföderska, är lite mer orolig och har dragit sig undan nere i träskmarkerna. Men Leif Lindh låter henne vara där, hon kommer tillbaka när hon känner för det försäkrar han. I parken finns nu tolv älgar och det närmar sig gränsen för vad som är tillåtet.
– I en inhägnad får man inte ha mer än tio älgar som är över två år. Från och med i höst planerar vi att börja sälja djur till andra älgparker.
Kalvarna väger ungefär tio kilo när de föds, sedan går de upp ett kilo per dygn med hjälp av den feta mjölken. Men redan efter fyra veckor börjar de beta. Leif Lindh plockar upp älgspillning från marken och berättar om skillnaden mellan sommarbajs och vinterbajs.
– På vintern äter älgarna mest bark och lingonris, så blir det sådana här fasta små pluttar. Vi tänker försöka sälja dom som blomgodis. På sommaren äter de mest maskrosor och sedan klöver, då blir det riktiga koblajor.
Älgpappan Gunde syns inte till, han tycker tydligen att han har gjort sitt.
– Gunde är den populäraste tjuren och han har fått betäcka både Göta och Hedvig. Åtta månader tar det sedan innan kalvarna föds.
Vi lämnar Göta med sina kalvar och rullar in i nästa hägn där Holger, Jack, Julle och Jullan går och betar. De kommer fram och hälsar och nu är det fritt fram för vem som helst att kela. Pälsen är sträv och täckt av fett klegg som skyddar mot mygg och knott.
– Nu är det lugnt här men när tjurarna är brunstiga måste jag separera dom, annars har de ihjäl varandra. Holger som i vanliga fall är hur pålitlig som helst jagade mig på fyrhjulingen som en besatt under brunsten, han såg mig som en rival.
Årets kamp är avgjord, men nästa år ska Leif Lindh se till att Holger får betäcka Göta för att säkra den genetiska variationen. Frågan är bara vem av sina älgkompisar som han ska göra sig av med.