Operaföreställningarna har förstås gjort sitt för att locka publik till Heby. Trots att intresset dalat något sedan starten med "Romeo och Julia" för drygt tio år sedan är många föreställningar från Metropolitan-operan i New York fortfarande populära. Men att Folkets hus fortsätter att ha en plats på orten beror på mer än opera, anser föreståndaren Patrik Lindquist.
– Hebybor är generellt sett lite svältfödda på nöje. Vi konkurrerar inte med några andra verksamheter här. När jag har kikat runt på andra Folkets hus ser jag också att vi håller jämna steg med de större orterna. Jag tror att det beror på att vi legat steget före, exempelvis med operan, säger han.
I en verksamhet som sträcker sig tillbaka till början av förra seklet är Patrik Lindquist novis. Han tog över rollen som föreståndare hösten 2018 efter Fredrik Eklund Olsson, som i sin tur tagit över ungefär ett år tidigare i samband med att "herr Folkets hus själv", Kåke Eklund, lämnade.
Det var en knack på axeln som förde till Patrik Lindquist till föreningen.
– Jag spelar i ett band och mellan två låtar kom en kvinna fram till mig bakom trummorna. Det visade sig vara vice ordförande för Heby Folkets hus. Hon tyckte att jag skulle söka jobbet och jag tyckte att det lät intressant, säger han.
Dagarna ser olika ut. Ibland agerar han vaktmästare, andra dagar administratör. Ibland intas lokalerna av PRO:s medlemmar, andra dagar av kommunens politiker. För att dra besökare lägger Patrik Lindquist också mycket tid på att marknadsföra evenemang. En stor utmaning är att nå den yngre publiken. Folkets hus och parker har inte längre den självklara del i människors liv som det en gång hade.
– Vi kommer att satsa mer på samarbeten med kommunen för att nå de unga. Det gamla gardet hittar ju redan hit. Det har varit en del stök på byn under hösten och på lucia arrangerade vi en lussevaka här tillsammans med ungdomsgården. Jag tror att det uppskattas att vi visar att vi bryr oss.
Föreningen bärs upp av de många som hjälper till vid filmvisningar, föreställningar och loppisar. Att det finns liv och rörelse i huset är viktigt, tycker Patrik Lindquist.
– Mardrömmen är en kalender som är obokad vecka efter vecka, men så ser det inte ut i dag. Det beror nog delvis på att lokalerna kan användas på så olika sätt. I fjol höll vi första gången två borgerliga begravningar i huset. Det skulle vi kunna göra igen.