Bussresan från Heby skola började som varje morgon klockan nio. Då packades alla barn in i bussen, som styrdes i riktning mot Hårsbäcksdalens naturreservat. En halvtimme senare är nu förskolan på plats på en lerig parkering, med skog till både höger och vänster. I limegröna reflexvästar leder Lael Buzima, Keira Buzima och Frej Eriksmark över till andra sidan vägen, där det inte är reservat. Där har de byggt något.
– En koja! ropar Keira stolt.
Till viss del påminner verksamheten om en ur- och skurförskola. Det mesta görs utomhus, så länge det inte är 20 minusgrader. Men trots att det finns ett stort behov av förskoleplatser i kommunen är det bara sex barn och tre pedagoger som utgör förskolan. Nästa vecka får man ett tillskott på ytterligare två barn. Förskoleläraren Monica Granberg hoppas att gruppen snart ska bli större än så, eftersom bussen har kapacitet för betydligt fler barn.
– Oavsett var vi släpper av dem så är de igång och leker efter 30 sekunder. Men vi tar bara emot barn som är fyra–fem år gamla eftersom de måste orka vara ute så mycket som vi är. De flesta som står i förskolekö är yngre barn, säger hon.
Strax innan elva har det blivit dags att bege sig tillbaka till bussen för att äta lunch. I en bagagelucka finns uteleksaker, i den andra finns värmeskåp och kylar med dagens lunch, pasta med kyckling. Efter maten väntar en promenad i naturreservatet.
– Vi leker, letar efter rådjur, lyssnar på ljud i naturen och pratar om allemansrätten, säger Monica Granberg.