Blåa plasthandskar från räddningstjänstens personal ligger kvar på den smältande snön i vägrenen.
Smältvattnet i diket porlar, träden vajar lugnt i vinden och det gråa regnet faller lätt. Samtidigt finns spåren kvar på väg 272 utanför Harbo av dödsolyckan där två män fick sätta livet till. Flera av räddningstjänstens blåa plasthandskar ligger bland smådelar från fordonen, djupa hack i asfalten syns tydligt och snön har försvunnit där bussen åkt av vägen efter den kraftiga kollisionen med bilen.
– Jag är i chock idag. Jag kände föraren och har åkt med honom många gånger. Jag är så ledsen idag. Det var hemskt att se och veta att de två förarna inte klarade sig, säger Saman Hikkaduwage.
Han var i Stockholm igår, och på vägen från Uppsala hem till Harbo somnade han till. När han vaknade hade bussen kolliderat med bilen och han låg under en stol.
"Jag är i chock idag. Jag kände föraren och har åkt med honom många gånger. Jag är så ledsen idag", säger Saman Hikkaduwage.
– Jag klarade mig utan allvarliga skador men har väldigt ont i ansiktet och huvudet. Senare så ska jag ta mig till tandläkaren för att kolla upp att tänderna inte är skadade.
Han bor själv, men har begett sig till kyrkan i Östervåla för att få prata om det som hände igår och hur han känner sig. Där finns personal från kommunens krisstöd och även Svenska kyrkans anställda.
– Det har varit en strid ström av människor här under dagen. Både sådana som kände busschauffören och andra. Det är en hel del sorg, chock och förtvivlan, säger Cecilia Josefsson Jansdotter, kyrkoherde i Östervåla och Harbo.
"Kyrkan ska öppna upp och bli en plats för att sörja och samla lugn", säger Cecilia Josefsson Jansdotter, kyrkoherde i Östervåla och Harbo.
– Kyrkan ska vara öppen och tillgänglig för alla, oavsett om man är troende eller inte, när sådana här tragiska saker inträffar. Det blir en plats för att samla lugna och sörja.
Inne i samhället vid matbutikerna är det många som trängs vid parkeringen. Östervålaborna Birgitta Åhlander och Jonny Larsson har tidigare idag pratat mycket med varandra om dödsolyckan.
På torsdagseftermiddagen 22 februari frontalkrockade en linjebuss på väg till Östervåla med en personbil.
– På något sätt sörjer hela samhället när något sådan här inträffar. Jag har tänkt mycket på vad som kan ha orsakat den. Det behövs så lite, ett ögonblicks verk, för att allt ska sluta på värsta tänkbara vis, säger Birgitta Åhlander.
Hon tar ofta bussen till Uppsala och har åkt med chauffören ett flertal gånger tidigare.
– Nästa gång jag åker buss kommer jag säkerligen tänka på det som hände och vara extra noga med att ta på mig bälte.