Först passerar man Hållnäs kyrka, sen Hjälmunge och så mot Killskär, passerar Slada och sen svänger man av mot Vedlösa och sen beger man sig rätt upp i skogen och träsken. Ungefär där i den lika grod- som flugrika terrängen har Gustav Wikström, masterstudent i biologi vid Uppsala universitet, bästa sommarjobbet – att följa gölgrodorna.
– Jo, det är jätteintressant, men jag får inget betalt, ler han.
Berätta om projektet!
– Vi kartlägger gölgrodornas vandringsvägar, identifierar deras spridningskorridorer mellan de olika dammarna efter leken. Vi följer dem med hjälp av radiosändare, som vi fäster med ett midjeband på dem. Sen noterar vi deras rörelsemönster och beskriver de områden som används till övervintringsplatser,
Han berättar att just här har den sällsynta gölgrodan ett av sina starkaste fästen.
– Man kommer nära dem. De är speciella, fina, men sårbara. Det finns ju en hel del grodarter i Sverige, men den största populationen gölgrodor i Skandinavien finns här i Norduppland.
Han säger att den mycket speciella artrikedom som finns i Norduppland beror på landhöjningen, den som fortfarande pågår och förändrar landskapet och, som i det här fallet, gör att nya gölar kommer till. Ändå har gölgrodan har en begränsad utbredning och arten klassas som sårbar (VU), vilket innebär att den riskerar att dö ut om den inte skyddas. Ett åtgärdsprogram för gölgrodans bevarande är framtaget på nationell nivå och administreras av länsstyrelsen i Uppsala län, vilket innebär att arten riskerar att dö ut om den inte skyddas. I detta projekt medverkar alltså också Uppsala universitet, där Simon Kärvemo är handledare, och Greensway, ekologikonsult i Uppsala.
– Det största hotet mot gölgrodan anses vara habitatförlust, delvis på grund av skogsskötselåtgärder som dikning och kalavverkning.
Han tar upp två av dagens grodor han haft i vatten i plastpåsar och flyttar dem till plastskålar. Mellan bakbenen vippar sändarens antenn.
Är det inte obekvämt för grodorna med en radiosändare runt midjan, tänk om den fastnar i någonting?
– Den väger knappt ett och ett halvt gram och vi kollar dem ju regelbundet, säger han.
Hur många grodor följer ni?
– I dag är det nog ett femtontal, men vi har 20 sändare. De bär sändarna ett par veckor och sen väljer vi nya individer.
Just i dag jobbar han ensam i fält, annars brukar de vara två. Biologin blev hans ämne därför att han alltid haft ett stort naturintresse, säger han, tyckt om att vara ute i skogen. Sökte till gölgrodeprojektet gjorde han därför att det verkade spännande:
– Och lite mer praktiskt än att sitta inne och skriva, ler han och vispar bort ett tiotal flugor.
Men skrivandet kommer han inte ifrån, det börjar i när projektet avslutas i oktober. Då ska all data och alla observationer utvärderas i den masteruppsats han ska lägga fram i början på nästa år, vilken också ska presenteras för skogsägare och avverkare i det här fallet Bergvik skog, så de kan anpassa sitt skogsbruk kring dammarna.
Vad gör gölgrodan för nytta?
– Den är en del av ekosystemet, den tar mycket insekter, säger Gustav Wikström
Gölgrodans projekt räknar med en fortsättning under 2018 där man främst undersöker övervintringslokalernas egenskaper, bland annat ska man identifiera de håligheter gölgrodan nyttjar för dvala.
Sanna Wikström
sanna.wikstrom@unt.se