Luvan, eller Pools Point Cap som är hans riktiga namn, är en sjuårig travhäst, stor, brun och snäll. Han har haft en fraktur i höger bakben, den är utläkt och han har inte ont av den. Men skadan har satt sig lite mentalt, han har haft svårt att jobba rätt med sitt bakben.
Därför har ägarna Mona Almqvist och Kjell Weidsten från Eriksund låtit rehabilitera honom med hjälp av vattenbandsträning hos Carin Carlberg vid CC Rehab i Häggeby.
– Det här har gett jättestor skillnad mot den vanliga träningen. Jag ridtränar hästarna när de har oliksidigheter men den här hästen har varit extremt svår att komma åt bakbenen på, säger Mona.
Att hästen jobbar lika starkt med båda bakbenen är viktigt, annars håller de inte menar Mona. Vattenbandsträningen har gett resultat för Luvan redan efter några gånger och han har byggt muskler i ryggen.
– Det är en skonsam och jättebra träning. Man kan aldrig få dem att jobba på det här viset med vanlig träning, säger Kjell.
Carin Carlberg jobbar med rehabilitering av hästar. Bland annat med vattenbandsträning, laser och akupunktur. I grunden är hon equiterapeut, vilket innebär att man jobbar med störningar i hästens rörelser.
Vattenbandsträning är en metod som börjar bli allt vanligare i Sverige, i England är den jättestor. Metoden fungerar för alla hästraser och för alla discipliner, trav- hopp- eller dressyrhästar.
– Det är ett komplement i träningen. Det belastar inte rygg och ben lika mycket som vanlig träning, hästen måste jobba med alla benen och kan inte fuska som en del gör när man rider eller kör på plan mark, säger Carin.
På vattenbandet jobbar hästen med sänkt huvud och arbetar med hela ryggmuskulaturen. Det gör den inte lika mycket om den har en sadel och belastning på ryggen.
Luvan har avverkat sina 30 minuter på bandet och vattnet som gått upp till knähöjd på honom har sjunkit undan. Han får komma ut till spiltan bredvid och vila under värmelampor för att slappna av och hålla musklerna varma innan han får på sig sitt blåa täcke och åker hem i transporten.
Nästa kund är åttaåriga hannoveranaren Rubin. Han har varit riktigt sjuk i kolik och tappat både muskler och vikt. En infektion i en halsven gjorde att han bara fick arbeta rakt fram.
– Vi blev tipsade om att vattenbandsträning är en bra metod för att bygga upp en häst igen. Och han har blivit mer musklad nu än vad han var innan han blev sjuk, säger Sandra Östlund från Uppsala som hjälper sin syster Cecilia med hästen.
Även Rubin får gå i en halvtimme på bandet. Vattnet stiger sakta och efter en stund är det i knähöjd och hästen rörelser blir långsammare och rytmiska.
– När vattnet är i höjd med kotan lyfter hästen benet ovanför vattnet, det är som att gå över travbommar. När det är högre blir rörelsen annorlunda. Man ser rörelsestörningar ganska snabbt på vattenbandet, säger Carin.
Rubin har ännu inte börjats ridas efter sin sjukdom men han tömkörs och på sikt ska han bli en dressyrhäst.
– Vi kommer att fortsätta med vattenbandsträningen även när vi rider honom. Det är ett bra komplement och skonsam träning för en dressyrhäst där man kräver stor samling i olika gångarter, säger Sandra Östlund.
De flesta hästar klarar av att gå på bandet utan större problem, även de som är rädda för vatten och exempelvis inte vill få sina ben spolade.
– Ofta är hästägarna mer nervösa än hästarna och det kan smitta av sig till hästen. Då brukar jag ta grimskaftet och hålla hästen medan de sitter en bit bort, ler Carin.