Slottsskolans gård är omgärdad av granar. De yttersta träden är stora och livskraftiga, men inne i dungarna är cirka 80 procent av träden svårt angripna av granbarkborre. Föräldrar och personal är nu oroliga för att träd ska blåsa omkull på barnen.
– Om det här hade gällt vuxna hade det räknats som ett arbetsmiljöproblem och åtgärder hade satts in snabbt. Men när det gäller skolan i Skokloster så tar ingen på kommunen ansvar för problemet, säger Johan Tunberg, förälder på skolan och engagerad i det nya partiet Håbodemokraterna.
Han har följt ärendet med de skadade träden i hela 6–7 år, sedan familjens äldsta barn gick på Slottsskolan.
– Eftersom det är så länge sedan flera träd dött, så vet man nu inte om de kommer att blåsa ner i nästa storm. Nu börjar även träden i ytterkanterna av dungarna att dö och då kan vinden ta tag även i de döda träd som tidigare stått skyddade av de friska träden, säger Johan Tunberg som är uppvuxen med skogsbruk.
I somras skrev han till kommunen för att be om att träden skulle tas ner före skolstarten. Även Skoklosterbon Daniel Iseskog (L) fick i våras höras talas om saken och lovade en granne att ringa fastighetsförvaltningen.
Svaret han fick var att det inte fanns pengar
– Jag tänkte att det måste finnas pengar på annat håll i kommunen för att åtgärda en säkerhetsrisk. Så jag tog upp ärendet på barn- och utbildningsnämnden i juni, men vid vårt möte i september visade det sig att man hade glömt Skokloster. Det är så absurt att det här har fått gå så långt. Det finns inga ursäkter för det, säger Daniel Iseskog.
Han vill inte peka ut någon förvaltning eller någon person, men anser att Håbos politiker snarast måste se till att åtgärda trögheten i och mellan förvaltningarna.
– Det här är ett problem vi måste ta tag i, det kan inte få vara så här trögt i organisationen. Kommunen ska inte heller behöva anlita konsulter hela tiden, utan kompetensen borde finnas i förvaltningen när det gäller exempelvis att ta ner träd. Jag tror inte ens att det hade blivit en kostnad för kommunen att göra det här snabbt, eftersom veden går lätt att sälja i dagsläget.
Det svar som Johan Tunberg nu fått av tjänstemännen är att ett företag har anlitats som varit ut och tittat på träden. Nu väntar kommunen på besked om trädens status.
När vi går ner i den största dungen syns träd där nästan all bark är borta, stammarna liknar mer björkstammar än granar. Ett träd har också en genomgående spricka från topp till rot.
På en stor vägg i närheten lyser en ny och uppskattad muralmålning i glada färger.
Johan Tunberg är tacksam för målningen, men ställer sig liksom Daniel Iseskog frågande till hur pengarna fördelas i kommunen.
– En del av pengarna som kulturförvaltningen har borde kunna användas till barnens säkerhet istället. Barnen på Skohalvön hade varit mer betjänta av en träkonstnär som hade kunnat snida ut roliga träfigurer och en balansbana av de fällda granarna, tycker Johan Tunberg.
Han anser också att det är viktigt att föräldrar och andra Skoklosterbor gör sig hörda för att uppmärksamma beslutsfattarna om att barnen på Slottskolan är i behov av större lekytor.
– Det vi har gemensamt i Skokloster, oavsett partifärg, är att vi framöver skulle vilja få tycka till i alla frågor som rör den här delen av kommunen. Om Bålstaborna känner sig bortglömda av Uppsala, så är det samma sak för oss, fast vi känner oss bortglömda av dem som styr i Bålsta, sammanfattar Daniel Iseskog.