Sinikka Ortmark Stymne öppnade med att berätta om Sveriges och Finlands flera århundraden gamla gemensamma historia. Därifrån rörde historien sig till Finlands relation med Ryssland och de krigen som utkämpades mellan 1939–1945 och bakgrunden till barnevakueringarna under andra världskriget.
Sinikka flydde från Fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet och kom till Sverige i februari 1944. De finska krigsbarnens historia upprepar sig idag med ensamkommande barn och ungdomar från krigshärjade länder.
– Jag har träffat många ensamkommande flyktingbarn som har flytt till Sverige. Det är flera decennier mellan våra berättelser men vi kan mötas med några gemensamma erfarenheter. Separation från våra kära, vårt språk och vår kultur och att börja anpassa sig till en ny social situation, ett nytt språk och en ny kultur. De yttre omständigheterna är inte lika, säger Sinikka Ortmark Stymne och berättar om tusentals svenska hem som öppnade sina dörrar då utan ersättning för krigsbarnen.
Idag vet hon att flyktvägarna till Sverige är mycket farligare och att många flera civila drabbas av krigen men att det samtidigt finns ett engagemang som är bekant från 1940-talet.
– Det civila samhället har ställt upp både då och idag! Lärare gör fantastiska insatser, men arbetet med integration får ungdomarna utföra själva. Det är hårt arbete men belöningen är två kulturer och två språk som man själv och arbetsmarknaden i Sverige kan ha stor glädje av.
Sinikka flydde från Helsingfors 1944 då de sovjetiska bombningarna var som värst. Hon var ett av de cirka 70 000 barnen som kom till Sverige mellan 1939–1944. Hon reste med tåg genom norra Sverige och placerades i tre fosterhem i Småland under 11 månader innan hon fick återvända till efterkrigstidens Finland och återförenas med sin mamma. Pappan hade dött under hennes vistelse i Sverige.
– Ingen i de tre familjerna var dum mot mig, men jag fann ingen vuxen att ty mig till, jag flyttades runt utan att veta varför – en situation som många ensamkommande idag känner igen. De separeras också från sin familj, sitt språk och sin kultur. Jag uppmanar människor, familjer och föreningar – som ställde upp för Finlands barn för länge sedan - att hjälpa till även idag på det sättet de kan.
Sinikka har skrivit flera böcker om krigsbarn, och forskat om barn och ungdomar genom åren. Bland annat har hon skrivit Du som haver barnen kär. Hon och Kai Rosnell har varit redaktörer till Den stora barnevakueringen 1939 -1945 som Riksförbundet Finska Krigsbarn gav ut i våras. Under föreläsningen på Håbo bibliotek var det fullsatt och extra stolar placerades ut då hon berättade om sina egna och andras erfarenheter.
– Det var en fin stämning och dialog – alla hade möjlighet att fråga direkt istället för att spara till slutet och eventuellt dra fel slutsatser. Och så träffade jag finska krigsbarn, deras barn och barnbarn med liknande erfarenheter som jag, likaså människor som flytt hit idag – det var flera fina möten efter föreläsningen, avslutar Sinikka.