Karl-Göran Lindgren i byn Måttan på Skoklosterhalvön säger att han inte har varit med om något liknande sedan han flyttade hit för 40 år sedan.
– Jag vet inte hur det var med Hamra-avbrottet, men jag tror knappast att det varade så länge, säger han.
Lindgren minns rätt. Strömavbrottet i Hamra transformatorstation utanför Örsundsbro vid lunchtid den 27 december 1983 släckte nästan halva Sverige söder om Dalälven och är ett minne som dyker upp vid liknande situationer. Problemet åtgärdades dock samma dygn.
Vindstyrkorna må ha varit hårdare vid Roslagskusten med många skador på skog och egendom som följd, men även i Håbo drabbades många av ett långvarigt strömavbrott.
Fler än 400 hushåll i kommunen var utan el.
– Strömmen försvann klockan 3.15 natten till onsdagen och kom inte tillbaka förrän precis nu för en liten stund sedan, säger Karl-Göran Lindgren till tidningen på torsdagsförmiddagen.
Hur har ni klarat situationen?
– Ganska bra ändå. Vi har en ackumulatortank med självcirkulation, och så en braskamin, svarar han och berättar att familjen kunde hålla värmen uppe hyfsat.
– Vi fixade kaffe på kaminen i morse och kollade på skidtävlingarna i mobilen. Det jag är mest irriterad på den dåliga informationen från Eon, säger han.
Vi pratar också med några av Karl-Göran Lindgrens grannar i området.
– Det här är skandal. Det är underbemannade kraftbolag och ingen beredskap. De struntar i oss här ute, säger två män några hus bort.
På gården står ett litet reservelverk.
– Vi har klarat oss tack vare det där. Och så har vi braskamin, det måste man om man bor på landsbygden, säger en av männen och menar att strömavbrotten kommit oftare de senaste åren.
– Det verkar bara handla om att maximera vinsterna. Vart har alla pengar tagit vägen som skulle leveranssäkra elnätet, undrar han.