De gör en insats för rara blommor

Högt gräs och envisa hundkäx var ingen match för liarna när Håbo Naturskyddsförening bjöd in till ängsslåtter.

Engagerad. Håkan Nihlman har deltagit i slåttern sen starten.

Engagerad. Håkan Nihlman har deltagit i slåttern sen starten.

Foto:

Håbo kommun2017-07-05 15:00

Förra helgen anordnade Håbo Naturskyddförening i samarbete med Häggeby skol- och bygdegårdsmuseum för femte året i rad en traditionell ängsslåtter vid Rölundaåsen.

– Tanken är att vi ska återskapa den gamla ängsmarken och få tillbaka den biologiska mångfalden, säger Håkan Nihlman, ordförande i Håbo Naturskyddsförening. Han berättar att marken fram till 1950-talet varit en äng men att den sedan dess stått obrukad.

– När vi var här och slog med liarna för fem år sen var marken alldeles igenvuxen. Men för varje år som går blir växtligheten lite luftigare. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna återskapa ängsmarken, men det krävs tid och tålamod.

Trots solskenet lockade ängsslåttern få deltagare. En av de som hittade till Rölundaåsen var Fredrik Anderstedt som hade med sig en egen lie.

– Jag är egentligen bara här för att testa min nya lie men jag har också ett stort intresse för natur- och kulturvård, säger Fredrik Anderstedt.

Thommy Åkerberg inventerar växter på fritiden och har varit med på ängsslåttern ända sen starten. Han berättar att området vid Rölundaåsen inte bara är vackert utan också hem åt den rödlistade Backsippan. Och ängsslåttern gör att den sällsynta blomman trivs ännu bättre.

– En av anledningarna till att vi drog igång det här med ängsslåttern var för att rädda Backsipporna, säger Thommy Åkerberg.

– I den igenvuxna marken fick blommorna inte nog med ljus och började sakta men säkert försvinna. Med hjälp av slåttern får småblomstren äntligen en chans att hävda sig.

Slåtter

I äldre tid skedde slåttern på högsommaren, dels för att växterna skulle hinna fröa, dels för att de då ansågs ha störst kraft och näringsvärde. Slåttern bedrevs dels på ängar, dels på utmarkerna, ofta våtmarker på myrar, kärr och sjökanter. Sedan förhistorisk tid har lien brukats vid slåttern. Den hanterades av männen, medan kvinnorna räfsade ihop det avmejade, lade på sträng, stackade osv. Höet torkades i stackar, i senare tid i hässjor, och bars eller kördes sedan till ladan, som ibland låg i direkt anslutning till slåttermarken, s.k. ängslada.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om