Omgivna av vatten och hav, båtar, fisknät och båthus och kanske doften av nyfångad fisk på grillen.
– Javisst, platsen för att fira midsommar kan inte bli bättre. Jag blir harmonisk i den här miljön, det hoppas jag att andra blir också. Om man sträcker på sig ser man horisonten från platsen där midsommarstången står. Här upplever man vädrets skiftningar, säger Annette Thorell, som firat midsommar här ända sedan arrangörsföreningen Gudinge Intresseförening började med evenemanget.
Annette har varit med föreningen nästan sedan den bildades år 1993. Hon är med i styrelsen och är sammankallande i festkommittén.
– Gudinge Intresseförening bildades egentligen för att sköta om badet när Tierps kommun tog sin hand ifrån den, men midsommarfirandet och valborg är några av föreningens största evenemang under året, och På tur i Hållnäs förstås, säger hon och ser ut över havet från området där midsommar firas.
Midsommarfirandet i Gudinge hamn är populärt. Det kan komma mellan 250 och 300 besökare, tänk då på att antalet bofasta i Gudinge är högst ett fyrtiotal.
– Vi börjar alltid midsommarfirandet klockan 11 på förmiddagen. Folk kommer med nyplockade blommor prästkrage, smörblomma, hundkex, blåklockor, ja, man tar vad naturen har att bjuda på - och så björklöv! Kransarna binds och stången blir rest.Vi tycker att klockan 11 är en bra tid. Då hinner de som vill fira midsommar på andra platser i bygden göra det. Hållnäs hembygdsgård, till exempel, startar i år klockan 14.30.
I Gudinge hamn hälsar Annette alla välkomna till midsommarfirandet och leder dans-och sånglekarna runt stången. Firandet öppnas värdigt och högtidligt med unison sång av Du gamla du fria.
Små grodorna och Prästens lilla kråka är några självskrivna sånglekar som kompas av den lokale gitarristen Tobbe Hägerström.
Festligheterna runt midsommarstången avslutas med att alla skickar upp "raketen" och sedan sätter sig i gräset och sjunger Idas sommarvisa som en fin avrundning i denna rofyllda skärgårdsmiljö.
Besökarna tar med sig egen fyllda picknickkorg som de avnjuter i gröngräset och Annettes barn och barnbarn delar traditionen med henne.
– När firandet är slut tar jag med mig tanken på alla glada människor, som trivts och haft det mysigt. Det känns likadant varje år, vi är som en enda stor familj, säger Annette. Jag mår så bra av det.