En och en halv timme med bil på 288:an. Och lite längre med buss. Så lång tid tar det från Uppsala till Öregrund. Men det är det värt. Resan är en del av utflykten, då hinner hjärnan med. Färjturen från Öregrund till Gräsö är över på fem minuter. Ingen annan går ur sin bil.
– Jag behöver den här platsen. Här finns allt som varit värt något i livet för mig, säger författaren Catrin Ormestad, som har tillbringat somrarna här sedan hon var barn.
– Platser som Gräsö kan rädda oss; när man kommer hit och upplever naturen blir det tydligt vad som står på spel i klimatförändringarnas tid.
Vem kan vara en bättre ö-guide än hon? För tre år sedan debuterade Catrin Ormestad med boken ”Det nionde brevet” som utspelar sig på Gräsö på 1950-talet. Nu skriver hon på bok nummer två som också handlar om ön fast i modern tid.
– Gräsö är ingen enkel flirt. Mitt bästa tips är att ta sig bort från stora asfaltvägen. Det går att hyra cyklar, testa en massa småvägar och hitta getter och får. Bada kan man göra på många ställen, inte bara på badplatsen vid campingen. Jag brukar slänga av mig kläderna och bada naken från klipporna, säger hon.
Cyklar går att hyra vid Gräsö gård som ligger på gångavstånd från färjhamnen. Föreningen Gräsö turism har komponerat tre olika cykelleder: korta turen som tar mindre än en halvtimme, den två mil långa mellanturen som tar runt 3 timmar och heldagsturen som är 4 mil.
– Att bo på en ö med avstånd till fastlandet ger människorna frihet och självständighet men här finns också en misstänksamhet mot det etablerade samhället. Man är van att klara sig själv och det skapar kreativitet, säger Catrin Ormstad.
Ett annat av hennes tips är att åka till fyrön Örskär. Den är bilfri och där finns 18 av landets 24 orkidéarter och rödlistade djur som gölgroda, salamander och blodigel. Den gamla fyrvaktarbostaden har blivit vandrarhem och på ön finns stugor att hyra.
Det går båtar dit med eller utan skärgårdslunch från hamnen Örskärssund, längst norrut på ön. Vägen dit är smal och ringlar. Den som möter bussen är bara några centimeter från en dikeskörning. I hamnen med sjöbodar regerar måsarna. Skri från en enda mås överröstar andra fåglelarters melodiska sånger.
– Både här och på Örskär finns mycket autenticitet kvar, säger Catrin Ormestad, som sedan 13 år bor i Tel Aviv i Israel men ser Gräsö som mer hemma.
Hon minns när var barn och hörde bondens mjölkmaskin dra igång sitt surrande klockan fem varje eftermiddag. Nu finns inga mjölkbönder kvar. Hotet mot landsbygden bekymrar henne som undrar vad som kommer att finnas kvar på ön om tio år.
– Att jag skulle skriva om Gräsö var en självklarhet, ön inspirerar och ger stoff till intressanta karaktärer. Har just fått veta att skolan är nedläggningshotad. Här finns en utsatthet och skörhet i livet som inte finns i stan.