När han var 16 år köpte han sin första veteranbil, en Volvo PV 444, årgång 1956. För tre år sedan köpte han sin första amerikanare, en Ford coupe 1946. Dessa två ögonstenar vårdar han ömt. Han gnider och putsar krom och lack så att bilarna blänker.
– Motorintresset kom i 15-årsåldern. Jag hade renoverat en flakmoppe och året senare köpte jag den här mörkblå Volvo PV:n. Den stod i ett garage här i Gimo, hos min bästa kompis morfar. I garaget fanns också en Volvo Amazon 1961. Min kompis köpte Amazonen och jag PV:n. Jag gav 10 000 kronor. Hela bilen var verkligen i stort behov av renovering. Den var rostig och hade inte renoverats sedan den var ny för nära 60 år sedan, berättar Jonathan.
Den här dagen har han rullat ut bilarna ur garaget i Gimo där han bor med en känsla av att plocka ut det allra finaste man har, som ur ett smyckeskrin.
Han är särskilt förtjust i 1940- och 1950-talsbilar och han tycker att det är lika roligt att meka som att köra. Jonathan är plåtslagare på Storms Plåt- och Smidesverkstad i Gimo. Kombinationen att meka med bilar och vara plåtslagare kan tyckas klockren.
– Volvon gjorde jag i ordning allt på, allt. Motor, bromsar, ny lack, ny inredning, skärmar... I pengar har jag lagt ner mångdubbelt mer än vad jag gav för den, säger Jonathan Sörling
Volvon använder han mest på veteranbilsträffar, men han tar gärna en sväng på småvägar sköna sommardagar.
– Känslan att åka i den är underbar och det som är skoj med min PV är att den antagligen köptes i Tierp och rullade i alla år på vägarna runt Tierp, Tobo, Gimo och Österbybruk, säger han.
När han sedan för tre år sedan köpte en tvådörrars babyblå Ford business coupe -46 blev en till dröm sann.
– Den var i fint skick. Jag var ute efter en amerikanare och köpte den på Blocket. Den dåvarande ägaren var den förste att äga en sådan modell i Sverige. I USA rullade den på vägarna i delstaten Wisconsin. Det var vanligt att tjänstemän körde en coupe, de fällde bara framsätena så kunde de använda bilen att sova bekvämt i.
Det handlar om riktig finåkning att glida fram i Forden och Jonathan använder den mest vid cruising och bilutställningar typ American car show.
På Forden har han inte behövt göra en lika omfattande renovering som på Volvon.
– På coupen har jag satt in en V8-motor från en Ford Mustang -65, renoverat chassit, bak- och framvagn, bytt bakljus och en del annat, berättar han och stryker handen över lacken, så blank att man kan spegla sig i den.
Livsstilen med kläder och musiken, 1950- och 1960-talspop och -rock, kulturarvet i att bevara ett stycke bilhistoria och föra det vidare, att inifrån få lära sig hur en bil fungerar och är uppbyggd, det är bara något som driver Jonathan Sörling att ägna sig åt bilar och motorer.
Nu tar han in bilarna till förvaring, hela vinterhalvåret. Men han längtar redan efter april och vår i luften då bilarna ska ut igen.
– Plånboken blir platt av inköpen av alla delar, men känslan av att glida omkring i dem är obeskrivlig. Min flickvän förstår inte varför jag ska ut och åka i Forden eller Volvon. Vi kör en Passat privat. Men jag ska göra vad jag kan för att få henne på andra tankar, ler Jonathan och sveper kärleksfullt med blicken över den ljusblå och den mörkblå.